Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Kostnader

Nu kokade det över lite.

Försäkringskassan – Kostnader – Personlig Assistans

Ni känner igen det va? Kassan eller någon annan pratar om Personlig assistans och Du behöver inte hålla andan länge innan ordet Kostnader dyker upp. Man svänger sig med siffror som 30 miljarder. Det KOSTAR så mycket säger dom och man riktigt känner hur dom himlar med ögonen.

30 miljarder…

Det är massor med pengar det. Till en svårt utsatt grupp, med ett enormt stort hjälpbehov för att så gott det går komma i närheten av de drägliga levnadsvillkor Du och jag ser som självklara.

Men tänk så här om 30 miljarder.

Försäkringskassan betalar enligt beräkningar ut den summan i år, den ökar, växer och nu vill Magdalena Andersson strypa kostnadsökningen och ställer en behövande grupp mot en annan. Ni vet vilka som är med i matchen här. Flyktingarna, de assistansberättigade/hjälpbehövande/handikappade/funktionshindrade.

30 miljarder till assistans. Jag vet inte vad flyktingarna kostar men där, (och i andra stort kostnadskrävande projekt) är man ganska snabba på att räkna hem dessa pengar i framtida skatteintäkter, arbeten, samhällsvinster osv. Dvs när flyktingarna får jobb kommer dom betala skatt. Fram till dess är dom (och projekten) bara en kostnad.

Hej staten, FK med flera inblandade. När en timmes assistans betalas ut i lön kommer skatteåterbäringen till staten i retur DIREKT. I värsta fall betalas lönen ut månaden efter FK levererat möjligheten till den assistansberättigade. Möjligheten; Dvs de pengar denne får för att kunna köpa sin assistans.

En assistansberättigad får efter Försäkringskassans utredning, (tar inget mer om den här och nu även om det är en skräckhistoria i sig) 284 kr (2015) per timme att köpa sin assistans för. Nu handlar man inte assistans som Du köper bussbiljetter, mjölk eller en pizza. Man avtalar med en anordnare eller kommunen, anställer assistenter och så vidare.

Räkna lite. 30 miljarder. Dela det med 284 0ch Du får 105 633 803 timmars assistans.

Drygt 105 miljoner arbetstimmar som ger jobb, skatt och en bit av den där drägliga levnadsstandarden Du inte ens funderar över hur Du ska bedöma den. Din egen alltså.

Någonstans såg jag en snittlön på 23.000 kr i månaden för en assistent. Jag vet inte hur det är räknat, vem eller var. Men det ger ca 140 kr timmen att skatta med, på 160 timmars arbete en månad. (årsarbetstiden 2080 timmar / 12 månader = 173 timmar per månad som en jämförelse.) Siffran på nära 100.000 personliga assistenter tas med men att dessa ger pengar till staten? Nej då.

Var är dom uträkningarna? FK, staten, Magdalena, SVT och andra som granskar och yvas över kostnaderna.

Det bara kostar.

Ingenstans påpekar någon det fina och bra med assistansen. Den bara kostar. Att en svårt sjuk människa kan få chansen att komma ut, röra på sig, gå på bio, en hockeymatch, handla, känna sig trygg, duscha, klä av och på sig, gå på toa, äta… Allt det där Du på FK, Du som sitter i riksdag och regering, Du som läser det här utan hjälpmedel eller någon som klickar fram texten åt Dig tar för givet. Att denna svårt sjuka eller bara hjälpbehövande människa ska behövs känna sig som en kostnad?

Hej vakna för f…

Vi har sedan 1994 en lagreform som styr upp det här. Den är i sin grund ganska fin. Men nu skenar kostnaderna och varför då?

Fler behöver hjälp.

Är det så konstigt? Varje dag ser vi i media en artikel om en olycka där någon skadat sig och kommer bli det farsan kallade invalid. Funktionshindrad på ett eller annat vis. Hjälpberoende med ett annat ord.

Tänk om det var Du?

Doktorer runt om i världen räddar barn som är för tidigt födda och klappar sig på legitimationen och säger; -Titta, vi räddade barnet i vecka 24. Inte ett ord sen om hur ofta det där barnet fött under våndor och oro hos föräldrarna får någon form av bestående men, ett handikapp, en försening ett framtida hjälpbehov i en eller annan form.

Inte ett ord, men duktiga var dom.

När sen mamma och pappa knäar under enorm press när det sjuka, hjälpbehövande barnet inte är som ”normen” utan behöver mer hjälp som ingen varken ger eller upplyser om. Då kommer någon och bedömer det hela och så KOSTAR det.

Jo, rädda barnet i vecka 24, annat finns inte. Men var också beredda att ta ANSVAR senare i barnets liv.

Fler behöver hjälp skrev jag. Sverige växer. Hur många var vi 1994? Hur många är vi idag? Den som tror att den ökning som är bara består av friska, icke handikappade, icke hjälpbehövande kan ju räcka upp… Nehej, inte det. Bra.

Sveriges arbetslöshet är en ständig debattfråga. Man kommer med åtgärder vare sig man är röd, blå, grön, gul eller vad för färg man nu har som politiker. Det är arbetsmarknadsåtgärder i olika former men som nästan alltid till stor del riktar sig till folk med låg eller ingen utbildning alls. Man skickar ut dessa människor i kostsamma, ofta kortsiktiga åtgärder som sällan leder till annat än ännu en stämpelperiod.

Nu kommer det hit människor som ofta inte har utbildning och om dom har den får dom inte använda den, Bra Sverige, och här har Magdalena och arbetsmarknadsministern en ypperlig reform att ta tillvara på. Den kostar ju inte bara, den ger både jobb och skatteintäkter från i princip dag 1.

Men det är klart. Så kan man väl inte räkna för kostnaden ligger på ett konto, (Departement) medan intäkten ligger på en annan.

För helv… Sverige. Vakna.

Stefan Löfven lovade att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Samtidigt växer Sverige snabbare än någonsin och nu ska man titta på hur man så snabbt som möjligt kan spara några miljarder. Ni minns 30 miljarder. Investera dessa i Stefans tilltänkta Traineejobb och se vad det ger. Trainee… Ni hör. Jämför med Personlig Assistent som i många fall kan översättas till; Göra åt, göra skillnad, göra bra, göra livskvalitet. Ska ni nu ut med stålarna så investera dom i nåt vettigt, nåt som garanterat ger jobb och gör skillnad åt alla rackarns håll Du kan tänka Dig. Jobb, hjälp och skatteintäkter.

 

Jag pratade med en kille som såg reformen som en försäkring, om det händer mig sa han. Då får jag ju hjälp. Jo tänkte jag, Du borde få det men var inte så säker.

När vi nu snart ska omprövas av Försäkringskassan för att få antalet assistanstimmar återigen bedömda, prövade så är oron stor. Vi vet ju hur svårt det är att få den hjälp vi har rätt till. Hallå, ni hör, SVÅRT FÅ DEN HJÄLP VI HAR RÄTT TILL.

Vi lever i ett osäkert Sverige och när vi nu faktiskt kan hjälpa till så får vi inte det. Då tar man ifrån oss möjligheten att via vår rättighet i lag erbjuda jobb och framtid för många som kanske gått arbetslösa i flera år eller kanske tom tar jobbet som en utmaning, växer börjar plugga och skaffar ett annat arbete. För vi vet att de flesta personliga assistenter går vidare efter ett tag. Man jobbar sällan som assistent till pensionen.

En sista sak bara. Bevara, ja utveckla den Personliga Assistansen, säkra reformen för lång tid framöver. Gör vardagen tryggare inte bara för de ca 16.000 assistansberättigade utan även de nära 100.000 personliga assistenter som ofta varje dag utför stordåd, och gör det säkrare för dig som ännu inte behövt bekanta dig med den här sidan av livet.

—–

Frågan är om jag får fram det jag egentligen vill säga med det här men en sak bara. Jag är på intet sätt emot flyktingarna. Bara att den ena gruppen ställs mot den andra när dom egentligen har en rätt fin symbios att kunna nå. Siffrorna också med en nypa sunt förnuft. Ni har sett dom i media redan, ni kan lätt hitta hur det är. Jag och matte är ingen garanti.

Får nog klura på det här, återkommer.

 

10 viktiga album.

Terva bad mig lista 10 viktiga album i mitt liv och det är ju enkelt att ta 10 Thin Lizzy och vara nöjd med det. Men varför nöja sig med det då det finns så mycket annat.

Kör i någorlunda oordning. Eller ja.

Ulf Lundell – Vargmåne. 

Kom 1975 och jag hörde den hos kusin Sven i Umeå första gången. Jag var 12, köpte allt rakt av och har sedan varit hyggligt följsam av det Lundell gjort. Läste böckerna och vandrade på gatorna han både sjöng och skrev om. Än idag rullar den då och då och texterna, ja dom sitter än.

Thin Lizzy – Live and Dangerous. 

Bara kolla inlägget nedan så slipper jag skriva något mer. Den ultimata liveplattan, alla kategorier. Gav mig nästa steg i livet och visst har jag vandrat på en del ställen som även Phil Lynott skrivit om.

Aerosmith – Live Bootleg. 

Kom 1978 och med Steven Tyler på sång behövs nog ingen mer förklaring. Dream On en helt underbar klassiker liksom många andra på plattan. Nötte nötte nötte och Joe Perry på gura var nog den som på allvar fick mig att skippa frisören. Detta INNAN Scott Gorham.

Journey – Infinity.

Också den från 1978 och en platta helt utan svaga spår. Tänk att kunna lira som Neal Schon i Lights, tänk att kunna sjunga som Steve Perry. Winds of March, magisk. Hela plattan magisk. Sa jag det?

Blue Öyster Cult. On your feet or on your knees

1975 här också. En platta som kusin Per hade och som jag lirade mest för att han gillade den. Allt som favvokusin gjorde gillade man men sen fattade jag grejen. Det var ju skitbra och början med Subhuman… 12 bast och håret stod på ända. Avslutningen med Born to be wild och man fick bädda om hemma i pojkrummet då sängen var en scen och hela världen rymdes bakom min lilla dörr. Här smyger jag in Don´t fear the reaper från Agents of fortune som en bubblare.

Queen – Queen

Kom 1973 men jag hittade den i kusin Pers skivback runt 75. Spelade in den på band och nötte den i bilen från Umeå och hem. 12-13-14 bast och visst var det häftigt med låtar som Liar, Keep Yourself Alive och Doing all right med den där övergången från lugn och ro till totalt kaos. Morsan gillade det inte och det gillade jag. Den rullar än idag. Ofta. Freddie Mercury var one of a kind.

Pink Floyd – Wish You Were here

1975, bra år, mycket bra år men den här kom via en tjej först 1981 i Södertälje. Hade väl hört den förr men där och då, den bara klev in. Jag bodde i Luleå, hon i Tälje och Wish You were here passade rätt bra. Have a Cigar senare en favvo liksom Shine on you Crazy Diamond…

Pugh Rogefeldt – Ett steg till. 

1975 igen och ett livealbum till. ”Dom kallar mig flickornas Laban, för bara jag kan förstå där ingen kan”. Jag var fast. Hog Farm, Vandrar i ett regn, Funderingen, Små lätta moln. Pugh fantastisk då, grym nu.

 Led Zeppelin – IV

Stairway to Heaven. Egentligen inte hela plattan, jo, men här bara den låten. Den kom smygande som låten gör och har väl landat åtskilliga gånger på skivtallriken efter en fest. En utgång eller bara när den behövts. Led Zeppelin har vuxit enormt på senare år.

Dream Theater – Images and Words. 

Hörde den på Mix, skivbutiken i Globens köpcentrum nån gång 1992. Stod nog och hörde hela plattan tills Ken, chefen kom med en hand på axeln och undrade var jag var. Jag var helt klart borta. En av dom plattor jag nött mest genom åren och en av dom som alltid återkommer. Början med Pull me under var och är magisk. Det gick bara inte att sluta. Another Day, Take The Time, Surrounded och sen bara resten. Grymt brand, Grym platta och grymma minnen…

Det var 10 men massor med mer musik borde vara med.

Robert Plant, främst låten 29 Palms, Whitesnake och nästan allt David Coverdale gör. Stewie Ray Vaughan, blueskungen. The Doors, Hendrix, A7X, Bon Jovi, Ian Gillan, Deep Purple och här kommer jag in på en som får en egen plats nånstans.

Tommy Bolin. Ta dig tid att lyssna. Han var fantastisk. Plattan Teaser med främst Dreamer och Savanna Woman är för alltid med på vilken lista Du än ber mig göra. Här just utanför men vilken ska jag välja bort?

Det finns så mycket musik. Visst har Du en lista? Min borde vara 100 gånger så lång…

My Vibe for Philo…

1986-01-04, en sorgens dag för oss som gillar Thin Lizzy och i synnerhet då mannen, myten, Legenden Philip Parris Lynott. Dagen då han dog och lämnade en hel värld, jaja, i sorg. 28 år sedan nu, helt otroligt vad tiden går, men Phils musik består, ja egentligen växer den väl bara…

Tänkte mig en egen hyllning till honom då jag inte kan vara i Dublin eller för den delen på något annat ställe där han hyllas idag. Kan tro att det spelas låtar både här och där med Phil och Lizzy. Låtar med varierande kvalitet men alla med den hängivenhet som de flesta Phil- och Lizzyfans känner…

Häng med…

Det började med Live And Dangerous.

Live And Dangerous

Jag hade pryat på Beliva två veckor, en Radio-Tv-Video-butik i stan, butiken som gällde om man skulle ha något från musikvärlden. Chefen där sa tack för hjälpen, välj en skiva. Man var ju inte dum i hela huvudet utan tänkte att en dubbel är EN skiva men egentligen TVÅ. 39 spänn för en LP, 78 för en dubbel om jag minns rätt. Olle, chefen log och sa, ok.

Jag funderade. Det här var en fredagförmiddag och efter lunch kom det skivor. Lådor med skivor som skulle säljas till dom musikhungrande. Jag hade valt The Bands Last Waltz. Gillade Tambourine man och ja…

Nej nej nej Persson sa Thomas Jacobsson. Han som utan att uttrycket användes då verkligen ÄGDE i ämnet musik då, och nu. -Ta den här, sa han utan att ha lyssnat på den. Han visste. Han var tvärsäker. -Den här kommer spelas länge sa han. Och satan i gatan vad han hade rätt…

Jag har spelat den nästintill sönder och samman. Den har följt med i alla år och bilden ÄR på originalskivan från den där dagen för så länge sedan. Tack Thomas för att Du ledde in mig på rätt bana. Jag är Dig evigt tacksam…

Vi spelade den i butiken och jag var fast, definitivt fast. Redan på första låten, Jailbreak, var jag fast. Vi, ja Thomas då, spelade högt, riktigt högt och som sagt. Jag var fast. För evigt fast…

Hem till pojkrummet, fasen jag var bara 15 bast men visste att det här var skitbra, stort, ”på rikt” som vi säger i norr och jag spelade den som jag minns det hela natten…

Favoritlåten då och den som verkligen fick mig att gå i gång var, så klart Cowboy Song med övergången till The Boys are back in town, man bara njöt… Gitarrstämmorna… Men det fanns en till, en outsider som länge hängt med på blandband och senare spellistor. Don´t believe a Word. Särskilt versionen från LIFVE-plattan. Den långsamma versionen…

Och på tal om långsam. Balladen Still in Love With You. Ballad? En långsam rocklåt? Jodå… Jag rökte inte, men en tändare skulle en riktigt rocker ha. Bränd tumme? Jo, det också.

Jag var fast. Riktigt fast. Frisören slutade tjäna pengar på mig för som Phil kunde jag inte se ut, lite för blek och alldeles för platta lockar för det. Scott Gorham kom snabbt att bli hjälten. The man i black, men här i rött vilket blev lite av min grej, rött. Scott Gorham-rött…

Scott Gorham

Bilden från det helt underbara innerkonvolutet på Dubbel-LP´n. Massor av bilder man gnuggade näsan mot för att få detaljerna. Man ville se och veta allt. Och lite till…

Thin Lizzy blev snabbt en livsstil. Plattorna och låtarna spelades ständigt. Nya plattor inhandlades, dom hade ju redan gjort några. Hur kunde jag ha missat dom? Även om jag är ensambarn så fanns det kompisar men framförallt kusiner som ”gav” mig musik. Eva visade mig Elvis. Sven öppnade Lundells värld. Favoritkusin och den evige busen Per lirade Zappa, Cactus och ZZ-top för mig. Åsa visade mig Kansas, jag har kvar plattan än jag fick låna Åsa…

Men ingen lyssnade på Lizzy. Inte ens i skolan fattade dom något. Jag lirade och dom dissade.

Andra plattan med Lizzy jag skaffade var Bad Reputation. Helt underbart omslag tyckte jag och den var värd vartenda öre av dom 41,50 jag spenderade, förlåt, investerade. Och här kom 2 låtar som verkligen kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Ja egentligen 3…

Bad Reputation

Titelspåret så klart, Bad Reputation. Jag var 15, slog mig loss på alla sätt och vis, ville ut i världen och snäll kunde man ju inte vara som en Rocker…! Man skulle vara lite ”Bad” vilket funkade dåligt för mig men skitsamma, låten var och är kanon.

Andra låten som fastnat och som vuxit och växer än är Opium Trail, mer ”Bad” grejor och jag hakade på. Så gott man kunde i Luleå i slutet av 70-talet.

”Egentligen 3” då? Ja Soldier of Fortune. Redan då, men sedan lite mer synonymt med Phil för mig. Egen tolkning där men så var det. Han var en Soldier, och Fortune? Ja han var ju Phil! Det räckte.

Att man sedan genom åren frossat That woman´s gonna break Your Heart är en annan sak. En annan version av Opium Trail kom med plattan Still Dangerous  (Live at the tower Philadelphia 1978) 2009 (?) och blev snabbt en favvoversion. Brian Downey mördar skinnen på trummorna på den låten och Brian Robertson, ja han kunde sin gitarr redan då så ung han var.

Funderat i många år på en tatuering av just det omslaget, vi får se…

Black Rose kom och nej, inte från början, Låten var bara jobbig och dom där trummorna i Do anything You want fattade vi inte från början. Däremot Waiting for an alibi och underbara With Love. Och Gary Moore var ju Gary Moore. Måste bara nämna Out in the Fields och Parisienne Walkways med Gary och Phil. Vilka låtar…

En låt från den plattan som vi gillade men inte riktigt förstod innebörden av då var, Got to give ut up, Fan Phil, Du visste ju…

Chinatown dök upp och med den en ny gitarrist, Snowy White som spelat med Pink Floyd! Kan han vara bra? Jo, men en rocker? Nej. Dock några riktigt bra klassiker på den We will be strong, Hey You, och Killer on the loose som vi spelade inför varje utgång. Vi VAR killers on the loose…

Nästa platta, Renegade.

Synt…? Van Halen hade provat och fått skit för sin Jump men här funkade det. Darren Wharton kör väl inte synt direkt men fan, Angel Of Death… Har gått högt många gånger. Phils betongknäckarröst. WOW… Och texten… Man drog i sig, jisses vad man… Leave this town gjorde man och man kände sig som en Renegade när man 18 år gammal lämnade Luleå för Stockholm.

Där kunde man hitta så mycket mer och plattor som Jailbreak, Johnny The Fox, Fighting och Nightlife inkluderades i samlingen. Låtar som Wild One, Running back, (som för övrigt Robbo gjort en skön version av på sin platta Diamonds and dirt) Johnny, Old Flame, Sweet Marie, Fighting My Way Back, It´s only Money, Dear Heart alla visade en ny sida av Rockern Phil, han var och kunde allt tyckte man.

Och ny sida! Dags för lite Thunder and Lightning och John Sykes kom in med bravur och den plattan som kom att bli den sista riktiga Lizzyplattan var faktiskt riktigt bra. Förvisso presenterades han av Phil med låten Please Don´t leave me, en riktig smörsmältare men med potential. Sykes som var den som tog tag i saken efter Phils död och  gjorde CD:n (som det heter nu) One Night Only med Scott, Brian och någon mer. Presentationen av Phil, ”The main man without whom none of this had been possible” fick mig att rysa och fälla en tår, tårar, så vackert. För ett fan ja, för andra…?

Titelspåret på Thunder var hårdare än Lizzy någonsin varit och hela plattan andades nytt, framtid, roligt, tunggung. The Holy War likaså och Cold Sweat där John Sykes verkligen visar var rockskåpet ska stå.

Nu vart det inte mer, det tog slut även om Phil´s soloplattor lovade gott och mer. Solo in Soho och The Philip Lynott album med låtar som Dear miss Lonely Hearts, Solo in Soho, Girls och Kings Call där han hyllar Elvis i en låt med Mark Knoppfler på fantastisk gitarr på en låt som nu kan ses som en hyllning till honom själv. Old Town, Cathleen, Yellow Pearl och Ode to Liberty från andra soloplattan och så mycket mer om man ger sig på tuben en stund…

Just den där plattan, Solo in Soho har en kul liten story. När plattan kom dök det upp lite promo-material, bl a en full-size pappdocka av Phil, som bilden på omslaget. Thomas var ledig på tisdagar och jag som fått förmånen att knega lite extra, särkskilt när han var ledig, högg den med en farlig fart… Så klart. Förlåt Thomas…

Solo in Soho

Tyvärr har den inte den heller överlevt ett hårt rockliv med flytt och fest samt en del dansande. Med Phil så klart.

Phil levde rockmyten fullt ut och det tog lite för hårt på honom och 36 år gammal la kroppen av. Idag den 4/1-2014 för 28 år sedan. 28 långa år av hyllningar, spelade låtar, coverband och ett otal plattor släppta efter hans död med material som bara växer sörjer vi, men med vetskapen att hans ande lever och festar vidare i farlig fart. Precis som Phil…

När jag fyllde 40 fick jag av hjärtat en resa till Dublin för att besöka Phils grav i Howt utanför Dublin. Det föll sig så pass att vi fick träffa hans mamma, Philomena Lynott. En fantastisk kvinna som verkligen jobbar hårt för att bevara hans minne. En öppen famn för Phils fans och med ett besök på hans grav varje dag vårdar hon ömt minnet av sin son åt sig själv och oss andra. Nervöst var ju bara förnamnet men ett minne för livet

Philomena

2 andra resor till Dublin har det blivit och båda gångerna har vi varit till hans grav och även lyckats träffa Philomena. Andra gången vi kom dit gick vi till statyn av honom som är rest intill Harrys Street. Jag ställer upp bredvid Phil, gumman tar kort och säger, Ser Du vem som sitter där bakom? Jodå, där satt hon, (andra bilden om Du klickar på länken) och visst kom hon ihåg oss från ett par år tidigare…

Sett dom då? Jajjamensan. 4 konserter med Göteborg 83 som höjdpunkt med en heltaggad John Sykes. Den minns jag väl mest för jag gjorde lumpen i Luleå/Kalix och tåg var gratis men tog tid. 28 timmar i snö och elände, redan då SJ…! Jaja, jag kom fram och resten är som man säger historia…

En låt som kanske passar idag är väl den som aldrig gavs ut, inte förrän efter hans död och visst är den på något sätt passande…?

Dedication

Med denna avslutar jag min egen lilla Vibe for Philo och hälsar till alla Phil Lynottfans… 

Låtarna i en spellista på Spotify…! Håll till godo…

Ja vad ska man säga?

Man får tycka vad man vill även om man bör hålla vissa åsikter för sig själv, om man  nu inte uppgraderar dom. Men som offentlig person, riksdagsman i det här fallet, bör man väl åtminstone hålla i pennan en stund extra innan man skriver ner det man tänker.

Eller tänker? Nu var jag nog snäll…

Kolla in den här länken och om Du sen inte funderar på saker som skulle kunna få Dig inspärrad eller bli hjälte, här är det hårfin skillnad, så har Du nog en del att fundera på.

Läxor?

Mycket snack om skolan nu. Kidsen blir tydligen sämre och ja, vad hade vi förväntat oss med större klasser, färre pedagoger, mindre lärarledd undervisning och en massa administrativ tid som lärarna nu måste klämma in på sin arbetstid. Tid som menligt förkortar elevernas tid med välbehövliga lärare.

Jag är inte proffs på skolan, varken då eller nu men en gnutta sunt förnuft må väl finnas där och som det har varit för våra kids ett tag är det lite skrämmande. Även om lärarna, (mixar tydligen ”lärare” och ”pedagoger” friskt här, det får ni ta) är bra och engagerade har vi sett alldeles för många lärarfria lektioner.

Vart tog vikarien vägen?

OK, en vikarie kanske inte är den ultimata lösningen men den är fan så mycket bättre än ingen alls.

-Hej kids. Fröken är borta. Läs nu kapitel 10-12, skriv ner det viktiga, sammanfatta och så redovisar ni när…

Jojo… Det funkade inte när jag gick i skolan och det funkar inte nu heller.

Läxor. Det är väl min springande punkt i det här. Läxor hatade jag lika mycket som förmodligen varenda unge gör idag. Ta bort skiten säger jag. Satsa mer på att lärarna kan hjälpa till i skolan, finnas där och hjälpa dom som behöver det. För handen på hjärtat. Läxläsning segregerar bara kidsen, och det med oss föräldrar som största ”hjälp”.

Nej jag är inte kung på läxor. Jag är kung på att vara farsa.

En del har välutbildade föräldrar med massor av studievana, andra har päron som jag som gått livets hårda skola och kanske inte har samma möjlighet att hjälpa barnen med läxorna.Vi sitter där och tragglar och det blir bara tröttsamt för båda parter. Tyvärr.

Och så detta med avdrag för läxhjälp??? Men ta bort. Fortare än fan. Tala om att göra skillnad på möjligheter. Lägg dom ev. sparade pengarna på skolan direkt istället.

Riksdag och regering spelar nu ett fulspel där ingen vill ta ansvar för vad dom själva gjort eller vill göra. Det pekas finger åt alla håll och kanter. Man vågar inte, man vill inte agera för då förlorar man kanske valet, respekt eller ansiktet. Jag skiter i viket ni förlorar, jag vill inte förlora en generation… Till…

Så kära (?) politiker, Gör nu er LÄXA. In med alla resurser som finns till skolan. Ja inkludera vård och omsorg också. Ge kidsen det dom har rätt till och behöver. En bra skola med massor av pedagoger, lärare, stödpersonal, vikarier och allt löst folk som behövs. Skippa en del av alla kunskapstest. Det är inte viktigt med betyg var och varannan termin, det är viktigare att lärarna känner eleven än vad eleven kan. Det ena följer så att säga med det andra.

Det är vår framtid vi talar om och tar vi upp trion Vård, Skola och Omsorg så hänger det ihop duktigt mycket.

Skola ungarna till bra människor som kan ge vår och kommande generationer bra utbildning, bra vård och bra omsorg. Locka fram studieglädjen, ta fram det roliga i att lära sig nya saker. En läxa är sällan kul, det är ett krav som många gånger sätter käppar i hjulet för inlärandet och hur många av er som nu läser, (för ni kan väl…?) har inte råpluggat inför ett prov, klarat provet med glans men idag vet ni inte ett skit om just den där saken ni då kunde rabbla baklänges i sömnen?

In med förebilder i skolan. Gör det kul, roligt, spännande. Gör det utmanande utan att på något vis vara pressande.

Vi, ja ni politiker då, håller på att skicka en generation i fördärvet och dom som faktiskt får betala, det är vi. Vi som kommer behöva den här generationens hjälp, stöd, vård och omsorg…

OK, då kör ni…!!!

SMS-stopp

SMS vid ratten bestraffas och samtal likaså. Jaha, Sverige slår till igen med en lagstiftning lika blank som första höstisen.

”Menligt”…

Vadå Menligt? Om det går åt helvete får man alltså böter, om inte? Är det då en annan sak?

Jo jag gillar det på ett sätt. Fokusera på det Du gör i trafiken, inget snack om den saken. Men den här lagstiftningen? Lite klen kan man ändå tycka då annat tydligen är godkänt.

Dricka kaffe eller annan dryck…

Det står inget om att inte läsa tidningen…

Pilla in en snus, eller tända en cigg…

Kamma sig, måla sig, snygga till sig överlag för att inte tal som samtal med svärmor i baksätet. Eller, vilket gud förbjude, i framsätet…

Finns det inte redan en lagstiftning om detta som handlar om vårdslöhet i trafik? Jag har för mig man kan klassa in massor med grejor under den rubriceringen. Men det här?

Jaja, positivt i alla fall och förhoppningsvis lägger folk fokus på annat än telefon, SMS och sociala media när dom kör. Även utan den här lagstiftningen…

 

Lär ni ja?

Lite inaktivt här sedan den massiva stormen på LSS-handläggare, kommuner och allt vad det nu ledde till. Men nu lite att läsa i alla fall.

Facebook, många har väl Facebook och ser de här små annonserna på högersidan. En del bra, en del mindre bra men alltid en eller flera annonser och visst fastnar ögonen på dom. Vare sig man vill eller ej.

Nu för några dagar sedan fastnade mina på en annons från Lernia. Det statligt ägda utbildnings- och bemanningsföretaget som är helägt av Svenska staten. Inget konstigt så långt men när man tänker sig Svenska statens och Försäkringskassans sätt att se på Personlig Assistans som en tung kostnad finner man det lite märkligt att man gör reklam för en utbildning på Lernia, en utbildning till Personlig Assistent…!!!

Det rimmar lite illa, även om det bara är jag som ser det, att den ena handen inte har en susning om vad den andra gör…

Lite som vanligt vad gäller Svenska staten och dess tjänstemän då. Hur många gånger har vi inte sett uppgrävda gator ena veckan för nedläggning av något rör som sedan asfalteras igen snyggt och fint för att veckan därpå rivas upp igen för att lägga ner någon kabel alldeles intill.

Det känns lite så det här.

 

Lernia enligt Wikipedia

Lernia enligt Lernia

 

Är det över nu?

Nej nej nej Media. När ni hade fula fisken på kroken så släpper ni den…

Bomben briserade och Kalla Fakta las fram. Kalla, och för vissa ganska obehagliga fakta las fram. För många av oss ingen direkt överraskning även om vinkeln kanske var ny, men ändå som lite snö i nacken. Väntat men ändå obehagligt.

Folkstorm en dag. Sen då? 

Våra LSS-handläggare hängdes ut vid skampålen och har det nog lite tyngre på jobben numera. Jag skrev lite på skämt på twitter att ”det här bolagets aktier rasar nog inte i höjden idag” och länkade till Kommunlex hemsida. En ganska intressant läsning där Jonas Reinholdsson går ut med ett ganska intetsägande pressmeddelande vilket han nu uppgraderat och som jag ser det så tar han åt sig mer än lovligt.

Min kritik till detta är inte enbart riktad mot Jonas Reinholdsson som person, säkert en trevlig kille på många sätt men med ett sätt att tjäna pengar på som vi kanske inte ser med blida ögon på. Han skriver som att han skriker för sitt liv medan vi som ser verkligheten egentligen är skitförbannade på kommunerna, på LSS-handläggarna och deras chefer. Att Jonas ber om ursäkt för sitt språkbruk är bara en fasad och ett sätt att skjuta fokus på annat. Vilket han inte behöver göra. Vi vet, han vet, och nu vet varenda LSS-handläggare vad det handlar om. Uppfattningen att; –Det är dyrt med assistans. Och nu kom det fram en vinkling som på många sätt var ny. Och Jonas tror att han får bära hela hundhuvudet.

Han skriver att reporten säger att ”kommunerna anlitar LSS konsulter i pluralis”. Det om något är ju än mer skrämmande. Fler med usel insikt och lite halvtaskig syn på hur man ska försörja sig. DET är grejen. Att han får agera skyltfönster för något mycket större fattar han uppenbart inte. 25 miljoner. Med den uträkning jag gjorde i inlägget innan detta bollade jag med siffror. Siffror som i sig är ganska små i sammanhanget. Men ser man det som Jonas nu pekar på i ett försök att minimera sin egen skuldbörda, PLURAL så fattar man ju ganska snabbt att det handlar om fler, och mer, mycket mer pengar som omvandlat på rätt sätt hade kunna göra skillnad i vardagen för många, många med hjälpbehov och en rättighetslagstiftning som lätt och självklart borde kunnat ge dom den hjälpen.

Så media. Fram med huggkroken och ta in fisken igen. Den är ful och tål och behöver granskas än mer ingående. Hur ser det ut i de olika kommunerna? Hur faller besluten och hur många gånger överklagar kommun och FK de beslut som vi med rättighetslagstiftningen bakom oss blottat oss halvt nakna för att få. En överklagan tar tid och under den tiden tröttnar vi än mer, insjuknar än en gång och blir så ledsna för att systemet metodiskt diskriminerar oss. Vi som verkligen behöver hjälpen för att så småningom kosta lite mindre eller tom kunna bidra lite mer.

Så media. På´t igen bara. Men lämna Lille Jonas ifred, det finns större, fulare fiskar än den lille… (Välj valfri firre här, det finns ju några fulingar i havet…) 

En vinkling att bjuda på är ”den dyra assistansen”. Schablonersättningen om 275 kronor per timme. Vad ger den tillbaka? Hej Media. Ett sånt reportage vill vi se. Den positiva delen av assistansen. Där assistenten ger den hjälpbehövande tillika hjälpberättigade en fin och funktionell vardag. Så där fint som det faktiskt står i lagstiftningen. Samverkan mellan assistent och hjälpbehövande, ”brukare” säger många, men vilket ord egentligen.

275 kronor som ska täcka allt. Lön, skatt, sociala avgifter, omkostnader och så vidare. Det är många pengar som går tillbaka till staten i form av skatter och avgifter. Sällan berörs detta utan att hela 275-pengen, ofta om inte alltid omvandlas till den totala kostnaden och omnämnd i MILJARD-form. Rackarns vad den miljardformen skickar tillbaka pengar till herr staten. Rackarns vad många arbeten den miljardformen skapar och rackarns vad många underbara timmars ovärderlig hjälp dom åstadkommer.

Ni skulle bara veta…

En liten kul tanke är ju att som LSS-handlägagrna nu drar ner och ner och ner på assistansen så står dom snart utan jobb själva. DET skulle ju vara en fin besparing!

25 milj.000.000.er.

Svårt släppa det här med motarbetandet av de rättigheter man kan tycka att en rättighetslagstifning ska ge. Det borde ju fungera bättre än det visar sig göra tycker man och man hoppas verkligen att de halvt utpekade ”skrattarna”, vissa av dessa syntes rätt bra i TV-inslaget, skäms ordentligt idag. Hörde att en LSS-handläggare VAB:ade idag. Lite kul om inte annat.

Roade mig med att fastna för ”omsättning på 25 miljoner under de senaste 5 åren”. Jag vet inte om det är en relevant siffra med tanke på antal kommuner som verkar vara inblandade. Men om vi leker med tanken på 25 miljoner under 5 år, delar rakt av på fem och räknar om via var års schablonersättning får vi rätt grymma perspektiv på det hela.

2009 var schablonersättningen, den summa pengar man som assistansberättigad får för att ”köpa sin assistans” 247 kronor per timme. Jag brukar be folk ringa och få sin kopiator servad för samma peng, det blir roligt tyst då.

2009;

5 miljoner kronor delat med 247 kronor är lika med 20,243 assistanstimmar…

2010;

5 miljoner kronor delat med 252 kronor är lika med 19,841 assistanstimmar…

2011;

5 miljoner kronor delat med 258 kronor är lika med 19,380 assistanstimmar…

2012;

5 miljoner kronor delat med 267 kronor är lika med 18,726 assistanstimmar…

Och 2013 (bara för att jag just nu inte hittar summan för 2008);

5 miljoner kronor delat med 275 kronor är lika med 18,182 assistanstimmar…

Sammantaget alltså, (ja om man nu generaliserar så här enkelt, de 25 miljonerna är ju säkert inte så ”rena” som i det här exemplet) ca 96,372 assistanstimmar. 

 

96,372 assistanstimmar som samtliga gett arbete åt ett stort antal personer…

96,372 assistanstimmar som samtliga gett skatteintäkter åt staten… 

96,372 assistanstimmar som samtliga sparat in åtgärdsplaceringar och ”utbildningar” på AF. (Inget ont om dessa men ett jobb är väl ändå bättre?)

96,372 assistanstimmar som samtliga gett hjälp och avlastning för hjälpbehövande och deras anhöriga

96,372 timmar…

OK, det kan tyckas lite i sammanhanget och är säkert inte den verkliga siffran utan som jag är väl medveten om, en lek med siffror, dock icke utan en viss relevans som jag ser det.

25 miljoner som omsatta i verkligheten och till personlig assistans gjort betydligt mer nytta och gett betydligt med pengar tillbaka till staten än vad som nu säkerligen är fallet. Vinster, avdrag osv att tänka på.

Om det nu bara är 25 miljoner? Det finns ju fler företag av denna sort…

Blev Du trött? Jag med. Så därför kan ju räknefelen finnas så ta det med en nypa salt.

Med anledning av Kalla Faktas granskning av kommuners tilltag att anlita konsulter för att på så sätt få ner hjälpinsatserna till oss med rättigheter i och kring LSS, Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshindrade kokar jag lite lätt och sätter mig med tangentbordet redo och vem vet vad som kommer här de närmsta dagarna. Säger som Aschberg…; Häng me´…

I programmet, i kväll 19,30 i fyran sitter ett stort antal LSS-handläggare och garvar åt en situation som för den enskilde är av allvarlig karaktär. Dom garvar…??? OK, det är mängden tvål man pratar om men varför ska man inte ha en valmöjlighet? En valfrihet även som funktionshindrad? Det garanterar jag att varenda garvande LSS-handläggare i inslaget skaffar sig och dessutom ser som en självklarhet.

I Sverige skryter vi vitt & brett om hur bra sjukvård vi har, hur bra vi är och att vi minsann räddar foster födda så tidigt som i vecka 23. Man får tydligen abortera ända till v 24. (Rätta mig gärna här den som kan mer om detta) Man räddar barnet men ofta med svåra funktionshinder som följd, men DÄR tar man inte samma ansvar är är inte lika skrytsamma om sina insatser. Ja vilka insatser?

För sen när man inser att barnet behöver lite mer hjälp än den som vanligen föds fullt normal efter en fullgången graviditet, då jävlar tar man till alla krafter man har för att undvika ansvar, ekonomiskt sådant. Då kallar man samman konferenser och sitter och skrattar åt olika hjälpbehov och lär sig hur man ska argumentera bort dessa långt upp i rättssystemet. Man prutar på något som för många är självklart. En möjlighet att leva så likvärdigt som möjligt alla andra, utifrån sina egna villkor och möjligheter.

 

Många gånger har jag varit med om människor som ledsna, nedslagna, utslitna, suckar och säger att ingen förstår dom och dom får ingen hjälp osv. Dom som i stort förtroende vänt sig till dom som dom trodde var deras ombud i samhället. Dom som får våra skattepengar, Kommunen och staten… Först LSS-handläggarna som vår första utpost, sedan handläggarna på FK som inte är ett dugg bättre. Ok, dom har sina mallar att gå efter och redan där skiter det sig. Och på tal om skita.

-Hur lång tid tar det för Dig att skita?

Tänk efter, 5 minuter….? 10 minuter…? Vad åt Du igår? Och hur många gånger skiter Du och varför tar det just den tid det tar? Kan Du inte öka lite? Behöver Du verkligen…?

Svara nu inte på frågan i kommentarsfältet nedan utan tänk att det är såna frågor vi får och som bedöms med klocka och här snackar vi sekundvisare och inte ca-kvartar. 4,33 Jaha, så länge? säger handläggaren och klottrar ner 2 minuter i sitt block.

Man vill veta exakt hur lång tid varje enskild sak tar och man vill veta varför det inte går snabbare. -Öhhh, en grav CP-skada, kanske ger svaret? Nej inte då. Vi är tydligen övermänniskor vi med barn med någon sorts funktionsnedsättning. Vi ska tydligen som mamman & pappan som nämndes i reportaget jobba natt med att vaka över våra barn och sedan jobba heltid på våra arbeten för att sedan komma hem och tar hand om allt för att sedan vaka igen och igen och igen…

Jag vill inte möta ”Sune” som vakat hjältemodigt hela natten över sin son eller dotter och nu med grus i ögonen och tung haka plöjer snö med vingligt sikte på mitt körfält. Jag vill möta en utvilad Sune som har den hjälp han kan få för att på bästa sätt ta hand om och hjälpa sin son eller dotter att överleva natten.

Så här är det. Jag vet. Jag vakar ofta över vår son och dagen efter en vaknatt är man inte direkt på hugget. Allt som oftast går man omkring i ett komaliknande tillstånd och effektivitet? Det får man stava till någon annanstans. Skönt att jag inte kör bil i jobbet. Tänk om Sune och jag haft någon som hjälpt oss? Så där som det ska vara, så där som lagen säger och ger oss rätt till. Men nej. Det kostar ju pengar…

Och här kommer mitt livs stora gåta.

Man sparar in pengar på det här viset men man lägger mängder med pengar ur ”en annan börs” för att hålla arbetslösa på kurser, utbildningar och allsköns stöd. Ge mig hjälp på mitt nattvak så har vi löst en arbetslös ur sitt lilla, ja stora då, ekorrhjul. Hur svårt kan det va? Alla glada. Utom då han djävulen man pratar om i TV som lär skrattande handläggare hur man blåser oss på våra rättigheter.

Orkar inte mer just nu men Tack Kalla fakta för att ni gluttat lite under locket på Pandoras ask. Däri ligger allsköns fasor ni knappt kan föreställa er…

 

Lasse, Pappa till underbara Marcus nu 15 år med ett rätt hyggligt stort hjälpbehov.

 

Ett par länkar…;

Expressen, artikeln om inslaget

Kalla Fakta på Facebook.

Föräldrakraft, en tidning som ger föräldrar kraft.

 

Man pratar nästan uteslutande om personlig assistans som en dyr reform. Som något som kostar samhället och skattebetalarna enorma mängder pengar. Miljarder pengar får ben och bara springer ur budget på budget och växer sig allt fetare för varje steg.

Men, vad får man för pengarna då?

Varje beviljad assistanstimme ger en person jobb en timme.

Varje beviljad assistanstimme ger staten en del skatt i retur.

Varje beviljad assistanstimme ger staten en del arbetsgivaravgifter i retur.

Varje beviljad assistanstimme ger en person ytterligare ett arbete iom att en person då har ett arbete.

Varje beviljad assistanstimme ger oss en person mindre i sk. arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

För att inte tala om…;

Varje beviljad assistanstimme ger den assistansberättigade möjligheten att leva så likvärdigt det vi kallar normalt som möjligt.

Så summerat kan man väl ändå inte kalla det en dyr och kostsam reform. Massor med pengar går direkt tillbaka till staten, massor med folk får jobb, massor med behövande får hjälp, massor med familjer får stöd och därmed ork att kunna sköta sina egna jobb utan att ständigt vara sjukskrivna eller oroliga för att behöva avbryta dagen för att man är tvungen ta hand om sitt barn eller anhöriga.

Personlig assistans

Funderar lite på det där, media hugger vilt emellanåt och det på sensationella uppgifter om ”miljonsvindel”, Kaninmannen på Liseberg och annat som ger klick. Bilder på en man med pyramider i bakgrunden ska ge oss illusionen om ett fett bedrägeri. Illusion skriver jag. Men är det inte så då?

Jo, i de fallen som media (på ett sätt korrekt) frossar i. Dom gör fel fel fel och blåser FK på pengar men det största dom gör är att ställa till det för dom som verkligen har behovet av hjälp och personlig assistans.

Vi läser, vi svär och vi sväljer.

Aha, det var ju fan, jaha.

Men vad vet Du om Personlig assistans? Du som inte har, jobbar med eller på annat sätt kommit i kontakt med det annat än via klicken i media. Miljonbelopp låter alltid fel och galet mycket. Men hur kommer det sig att det blir miljonbellop då? Vet Du det? Ett par frågor, svara gärna i kommentarsfältet nedan…;

– Hur finansieras personlig assistans?

– Hur mycket är en assistanstimme värd enligt staten?

– Vad ska ersättningen som kallas ”schablonersättning” täcka?

Vi börjar där, för jag tänkte hålla på ett tag. Häng gärna med och tipsa/länka här till folk Du känner som kanske har eller skulle behöva skaffa sig en åsikt och lite info i ämnet.

Frågor? Men kör bara.

Miljötänk

Dags att trycka igång den här bloggen igen…

(Tjuvstartar med en copy/paste.)

Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att

jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för

miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra

dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. ”Er generation brydde sig

inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.”

Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på

”vår tid”. Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min

egen själ insåg jag vad vi hade..

 

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.

Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och

återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte

miljötänk.

 

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla

affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla

och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter.

Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.

 

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra

kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft

torkade våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. Men

kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum.

Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som

gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla

tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa

gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så

vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,

trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller

flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut

istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att

kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket

då.

 

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället

för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett

eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI

behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i

rymden för att hitta närmsta pizzeria.

 

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur

slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade ”miljötänk”?

 

Yep, snodd från facebook men bra trots det…

Norge

Norge, idag ett land på allas läppar, i allas hjärtan, i allas tankar och tankar som förenas i en enda sak. Sorg. Sorg såklart och givetvis frågan, hur kunde det hända? Hur kunde det FÅ hända och vad händer nu? Är det bara en föraning om vad som komma skall? Hur många tar efter denna galning som med berått mod, kallt och ursinnigt dödat för en sjuk övertygelse, om det nu var det?

Hur påverkar det här mig? Oss? Kommer jag att kunna sitta på en offentlig plats i framtiden, ja imorgon! Idag rent av, utan att oroligt se mig om efter skumma beteenden och se prickskyttar och kallblodiga mördare var än jag ser. Killen bakom mig i kaffekön? Ven är han? Vad har han i fickan, varför har han rock på sig? Är det där en polis eller?

Tur att man bor i en mindre stad, en mindre by, men samtidigt. Den där ön, den var inte stor den inte. Var är världen på väg. För ett par dagar sedan en bror som mördade sin bror, i MIN Stad. Ofattbart. Grannar fattade inget av det och nu fattar väl ingen i hela världen vad som hände i Norge. Eller ”vad”? Bilderna ger oss en mycket klar uppfattning om vad som hänt men det är svårt så svårt att ta in. 84 personer, de flesta ungdomar med hela livet framför sig dödade, mördade, slaktade rent av. Hur ska man fatta eller kunna ta in något sådant? Det går bara inte. 7 personer ytterligare döda i ett bombattentat och det känns på något vis overkligt. Det borde ju varit tvärtom. Bomben är ju så mycket värre som vapen än en pistol eller ett gevär. Ända tills man tänker på att det är inte vapnet som dödar. Det är människan som håller i det.

Vad är det värt det vi tänkte göra idag? Vad ska vi göra idag som inte påminner oss om det fruktansvärda som skett i Norge, det som kunde hänt var som helst, ja tom här. -Nej det händer inte mig. Det har Du tänkt många gånger, varje dag och det hade nog ungdomarna på lägret i Norge också tänkt. Säkert även när dom fick höra om bombdådet i Oslo. Och så en stund senare (jag har ingen tidsuppfattning här) händer det som inte skulle hända dom, just dom. Dom som tänkte att, det händer inte mig”…

Jag har själv tänkt tanken många gånger. Bilbälte på. Ähh, det händer inte mig. Och Du har säkerligen fler situationer som kan exemplifiera just att det händer bara inte mig. Det ofattbara händer ju DÄR borta, inte här. I den stora farliga världen, USA, Europa, Asien, på andra ställen. Men nu hände det fan i mig hos grannen. Och det berör. Satan vad det berör.

Jag har inga vänner, bekanta eller för den delen människor som jag ens känner till som drabbades, dödades eller ens var där. ÄNDÅ svider det i hjärtat när sådant här händer. ÄNDÅ tar jag mig min kopp kaffe och går vidare i livet som om inget hade hänt. Kanske en styrka hos människan att just kunna gå vidare. För mig inga problem, men för dom som var där, dom som har anhöriga som är borta, skadade eller ”bara” var där.

Vi tänker på dom idag. Utan att veta vilka dom är sänder vi dom en kramande tanke, en tanke från ett för stunden rent hjärta som bryr sig. Ett hjärta som slår för alla människor oavsett hur dom ser ut eller vad dom tycker. För vi är alla lika hur olika vi än är. Lika mycket värda och allt sånt som ska vara så självklart, men tyvärr inte är det. Ingen moralpredikan eller politiskt manifest här men ändå. Vi är alla drabbade av detta fruktansvärda och det kunde ha hänt dig, mig eller din närmaste.

Fast det borde inte ha hänt överhuvudtaget.

Det rasslar duktigt i cybervärlden nu. Facebook, twitter, bloggar, media. Alla nyhetsflöden pratar om detta. Alla har en åsikt och alla har såklart rätt till den. Även Du och jag, oavsett vad vi tycker. Konstigt det där men nu rasslar det iväg teorier om vem och vilka som ligger bakom detta. Vilka ideologier osv. I min värld är det en galning som förmodligen var som du & jag. Skrämmande tanke va? Någon som var granne, kompis, släkt, anhörig… Väldigt nära med andra ord.

Nej hur nära eller långt borta vi än är drabbade av detta fruktansvärda är vi ändå drabbade. Var vi än är och vad vi än tycker. Det är ett våldsangrepp på alla människor runtom i vår värld. För kunde det hända där så kan det hända här och frågan är väl egentligen inte OM det händer utan mera NÄR det händer och i så fall vilken omfattning det kommer ha.

Vi vaknade igår upp till en vanlig dag, en dag som inte slutade som vanligt utan gav oss en tankeställare utan dess like. Vi har sett katastrofer komma och gå, vi har väl läst om liknande händelser men sällan så här stora, omfattande och NÄRA.

Vi har försökt förklara saker som hänt för våra barn och hur i hela världen ska jag förklara det här för mina kids när jag inte ens förstår det själv? Är det en möjligt att förstå eller försöka förklara? För finns det någon som kan förstå?

Vi går vidare, med en repa i lacken på våra skyddade liv. En repa som inte går att reparera, En repa som vi kommer att få leva med, en repa som vi förmodligen kommer att se förbi redan om ett par dagar. Men innan du glömt bort vad som hänt, vad som orsakat repan. Sänd en tanke till Dig själv, tänk efter hur du vill att världen ska se ut. Hur Du vill att nästa generation ska behandla vår värld. Nästa generation, den som Du nattade igår kväll, den som väckte dig i morse, den som oskyldigt frågar om vad som hände och hur det kunde hända. Den som otåligt frågar om och om igen när Du inte har dom rätta svaren.

Svaret är kärlek, älska dina barn och ge dom trygghet på alla sätt och viss. göm inte undan dom från det hemska utan tala om att det ÄR hemskt. Att världen ser ut så här och att vi, DOM kan göra något åt det. Här och nu. Krama om varandra och kliv in i framtiden med ett leende och med en säck respekt för alla och envar. En stor säck respekt.

Norge, världen. Vi tänker på er idag.

 

Tillgänglighet?

Norrbottens Kuriren skriver idag ett bra reportage om kunniga hantverkare som lägger kullersten på hamnplan vid södra hamnen. Där vid den gamla lyftkranen som så många tog strid för när den skulle bort. En fin stadsdel i Luleå som behöver fräschas upp och göras tillgänglig för alla (?). Men min första reaktion var att jag blev jättearg. Inte pga att de är duktiga på sitt yrke, utan jag är arg på hur kommunen tänker. Det finns människor i denna kommun som tar sig fram med rullatorer, käppar, rullstolar, permobiler och andra hjälpmedel och att lägga kullerstenar är för dessa människor fruktansvärt.

Att vara rädd att man skall ramla på dessa ojämna ytor, att man inte skall orka rulla sin rullstol pga sin muskelsjukdom när den fastar i stenarna, att näst intill få hjärnskakning när man skall köra med en permobil på dessa ytor. Hur tänkte kommunen i denna fråga?????

Kommunen skall vara tillgänglig för alla…… och som kommunen i Luleå agerar med alla dessa kullerstenar som sätts överallt så har man inte gjort något som gör kommunen mer tillgänglig för alla – utan snarare tvärtom. Fy!

Hur har kommunen med Kalle P i spetsen om tänkt lösa framkomligheten på tänkta parkområde för dessa människor, kommer det att finnas ett stråk där människor med funktionhinder skall förpassas? Och då kan man ju fundera på diskriminering….. Varför skall inte alla ha rätt att kunna åka, gå, rulla, var som helst? Vi har en person i kommunen som jobbar med dessa frågor om tillgänglighet, är hon tillfrågad, har hon fått titta på ritningarna för hur området skall se ut utifrån tillgänglighet? Har arkitekten som ritade ens funderat i dessa banor?

Jag blir så förbannad.

Det snackas vitt & brett i olika kommuner, ofta och gärna även i Luleå kommun, hur bra man är på det ena och det andra. Men här har Luleå kommun skitit i det blå skåpet då dom i vanlig ordning inte haft tur då dom tänkt till. Det finns gott om sådan här exempel på otillgänglighet för personer med inte bara handikapp utan även barn, synsvaga, äldre, svaga personer, folk med dålig balans osv. Listan kan göras hur lång som helst där tom jag med en svårt stukad fot inte gärna går på de stenar man nu lägger.

Luleå kommun, tänk om, gör rätt.

Jo så är det.

Politiker?

Av en händelse sitter jag på förmiddagen och jobbar med TV:n på och lyckas knappa in riksdagsdebatten. Nej jag avslöjar mig inte politiskt här och nu, jag är inte ens politiskt bunden. Det finns i stort bra saker hos dom alla men varför kan dom inte enas?

Vi har förmodligen dom politiker vi förtjänar, men sanningen i vitögat är den. Förtjänar vi inte bättre?

Jag lyfter inte fram eller hänger ut någon utan alla, utan undantag är sådana människor som jag definitivt inte skulle vilja umgås med. Visst förstår jag att det är en roll osv, men rollen är så inrotad i dessa människor att dom verkligen ser ut som ett eget folkslag, en egen ras. Och vips, så vart jag rasist. Jag tycker inte om politiker.

Jo jag har koll på att dom ibland är som du & jag, ja jag VET ju inte med säkerhet, men dom borde ju vara lite normala i vissa avseenden, men den hemska tanken är, -Kommer dom någonsin ur sitt politikerskal?

Du får en fråga, du svarar på den.

En politiker får en fråga, han svarar definitivt inte på den.

Han, eller för den delen även hon svamlar iväg i sin egen lilla bubbla som säkerligen är större och viktigare för den som talar för stunden än dom som hör på. Eller hör på? Det surras i massor om annat när den talande talar och jo jag är med även här och kanske är det därför man inte svarar på frågan, man har inte hört den helt enkelt.

Politiker, dom behövs förvisso och det kan inte vara kul att vara politiker men fan att vi inte sätter ner foten och kickar dom i arslet och får dom att prata om våra saker på vårt språk, och för fan. Kom fram till något bra någon gång. Kom fram till något som gynnar oss alla inte bara Dig som politiker med den snygga (?) kostymen eller dressen. Kom fram till något som inte stoppar upp utan skyndar på de frågor som är hjärteskärande och så stora och tunga för dom flesta av oss.  Vi har valt dom, varför för dom inte fram vår sak?

Nej, jag orkar inte mer. Stänger av och gör nytta istället.

In och bjud på denna. Fin i färgerna och skrämmande lämplig att dansa i…

NLL suger, igen.

Ni minns kanske den här, där jag beklagar mig över lördagkvällarnas samtalsämne som alltför ofta handlar om gummans arbetsplats. Sunderby Sjukhus. Då var var det något hot om semesterperioderna som skulle göras om ifall personalen inte gjorde som chefen sa. Nu ikväll diskuterades en insändare från en fd. sjuksyrra som tog bladet från munnen och inte var annat än sakligt korrekt i sin insändare. Jag hittar den tyvärr inte än annat i papperstidningen, men leta gärna upp den då den vara bra. Mycket bra tom.

Hon hade vågat säga upp sig och ifrågasätter varför så många ändå gör det och varför inget görs åt saken. Säger någon upp sig tar man väl som ansvarig chef reda på varför och åtgärdar de fel som kommer fram. För personalen vet ju, och kan sitt arbete. Det är jag helt övertygad om. Utveckling kallas det tror jag.

OK, sagt och gjort. Middagen avklarad och ett kort besök till datorn för att leta rätt på den där insändaren. Vad hittar jag då?

Jo, man ska införa P-avgift på Sunderby Sjukhus parkering. Detta för att personalen sägs parkera på besöksplatserna. Ser att någon kommenterat det hela med att det är personalens fel. Men hallå i kiosken! Det är lätt att skrika när man inget vet. Ett av de ämnen vi avhandlat under flertalet lördagar, ja även andra dagar är bristen på p-platser till personalen. Jag har inga siffror men ofta har gumman kommit till jobbet och letat i 10-15 minuter innan hon hittat en plats. Ibland säkerligen på besöksparkeringen. Det finns ju för fan inga p-platser till personalen. Jo det finns, men dom är för få.

Och att nu tro att man löser problemet med att avgiftsbelägga de platser som allmänheten är förpassade till. Ja men vad tror dom sig vinna med det? Där det redan idag är överfullt, både beroende på personalens brist på p-platser OCH brist på platser i stort. Och vet ni vad? Dom ska utöka vårdplatserna på Sunderby sjukhus. Var det ångestladdat att besöka sjukan förut så inte kommer det att bli bättre nu

Var ska personalen stå? Och varför ska jag tvingas betala för ledningens undermåliga planering och felaktiga uppfattning och slutsatser? Och vad händer om jag slänger i några kronor och besöket tar så lång tid som det brukar, dvs för lång tid? Kommer det en happy P-vakt och lappar min bil då så att jag inte har råd att hämta ut den medicin jag behöver? Och hur ska det går för många äldre och även yngre som har svårt att ta sig fram men inte har något p-tillstånd för funktionshindrade? Och hur ska det se ut i vinter när snön yr och platserna inte går att parkera på? Och hur ska kostnaden för detta finansieras?

Nej för helvete Landstinget. Ni är på fel spår, igen. Lägg pengarna på något vettigt istället. Sopa framför er egen dörr först och börja med att sopa ut hotet Kent Ögren. Maken till maktgalen person finns väl inte. Dessutom inkompetent bortom all vett & sans. Se sedan över de rutiner som finns i stort. Titta på er själva när ni hotar med diverse eftermälen och lyssna på er största resurs, dom som kan och vet hur det går till. Personalen. Och då syftar jag inte på de mellanchefer som känner sig utvalda, högre och mer värda än alla andra.

Det är dags att sanera lite i toppen på Landstinget och på Sunderby sjukhus. Vi ser alldeles för mycket ryggdunkande och översitteri som sipprar ut via de kanaler dom inte lyckas hota till tystnad.

Kan tro att fortsättning följer i följetongen om Det sjuka huset Sunderby Sjukhus.

Ps. Det finns bra folk där också, det gör det. Jag träffar dom nästintill dagligen, men ingen av dessa är någon mellanchef eller högre uppsatt. Skulle väl inte sänka mig… Ds

Harem Scarem

Gammalt band som få upptäckt eller ens hört. Synd tycker jag. Här en ballad med klara möjligheter. Precis som bandet. Tuba lite på dom. Det är värt det.

Om inte musiken duger kanske pudelfrillan gör det.

Byggjobbare här kl 7, börjar bila betonggolv. Ingen dusch, en liten toa, ett jävla liv, damm överallt, torktid innan återställning kommer på fråga, ca 4-6 veckor. Kanske!

Men varför klaga? Det är inte januari, solen skiner, det är snart semester och det finns dom som har det värre.

Think twice. Jag behöver inte ens det. Jag har det egentligen för djävla bra. Det kunde varit mycket värre. Kaffet kunde varit slut.

En kopp vänliga ord

Två rågade koppar förståelse

Fyra teskedar tid och tålamod

En nypa varm personlighet

En liten gnutta humor

 

Mät orden noga

Tillsätt den rågade förståelsen

Använd god tid och glöm inte tålamodet

Blanda med den varma personligheten

Håll temperaturen hög och ha alltid humorn tillhands

Servera med livets krydda i lagom doser

(funnet på en övergiven plats där all annan skit ligger)

Mors dag

Gumman har jobbat natt och kommer hem lite lagom sliten, tänker sig att sova några timmar i husvagnen. Vad göra? Jo man plockar fram några lämpliga örngott med sköna texter på. Ni har väl såna? Typ Love, Sweetheart, Dröm sött, dröm om mig och sånt. Bädda lite snyggt. In med en kvastfening röda blomster, fet filt och några öronproppar vid fotändan, för att användas i andra ändan, jaja.

In med gumman där och lugnet lägrar sig igen. Nu är bara frågan. Hur fortsätta? Ska man upp med flaggan i topp? Ska man dra det hela ännu ett par varv med kaffe, macka och kanske en tårtbit vad det lider?

Njae, vi får väl se. Nu sover hon sött i skenet av rött. Frågan är väl vad kidsen tänker hitta på? Rita något? Alltid ”uppskattat”, det finns ju några tacksamma lådor med sånt material i vår värld.

Grattis på Mors dag alla mammor där ute i husvagnar och whereever You are.

Bjuder väl på lite förklarande ICA-reklam dagen till ära.

Jag är väl inget stort fan av varken Beatles eller Prince eller vad han nu vill kallas. Inte heller av mannen som effektivt under många år varit frisörernas mardröm. Här dock  bortglömde (?) Jeff Lynne (ELO, minns ni dom?) och Co i rubrikens låt. Den här låten minns jag mest i den version som han den blinda snubben med gitarren liggande i knät spelade den. Inga favoriter någonstans alltså. Men, och här ett ganska hyggligt stort men. Jag ser och hör när någon verkligen kan, och vill lira gitarr.

Här kliver Prince in i matchen och visar var skåpet ska stå. Säga vad man vill om den lille mannen med dom stora tankarna men lira gura kan han.

Han kan det här, han njuter av det, och ser inte Petty lite bevärad ut och det verkar nästan som att dom måste dra refrängen en extra gång, för att Prince bara äger.

Veckans höjdare.

Ja kanske inte bara veckans, utan tidernas höjdare. Saudiska kungafamiljen ska bygga ”en liten stuga” som når till himlen. Jag är på tok för dåligt insatt, kunnig eller för den delen intresserad för att göra bedömningen om det överhuvudtaget går. Men lite frän-faktor erkänner jag rakt av att det är. Inte så lite heller för den delen. 1,6 kilometer, en engelsk mil, rakt upp i luften.

”Toppen” skulle man kanske kunna säga, för ”höjdare” är väl att leka lite väl mycket med orden.

Hissen upp skulle ta 12 minuter och som det hockeyfreak man är kommer man ju osökt in på trappor och trappträning. Hur många steg? Och 1,6 kilometer, var går flygen runtomkring?

En fråga. Skulle DU våga dig upp?