Jag är väl inget stort fan av varken Beatles eller Prince eller vad han nu vill kallas. Inte heller av mannen som effektivt under många år varit frisörernas mardröm. Här dock bortglömde (?) Jeff Lynne (ELO, minns ni dom?) och Co i rubrikens låt. Den här låten minns jag mest i den version som han den blinda snubben med gitarren liggande i knät spelade den. Inga favoriter någonstans alltså. Men, och här ett ganska hyggligt stort men. Jag ser och hör när någon verkligen kan, och vill lira gitarr.
Här kliver Prince in i matchen och visar var skåpet ska stå. Säga vad man vill om den lille mannen med dom stora tankarna men lira gura kan han.
Han kan det här, han njuter av det, och ser inte Petty lite bevärad ut och det verkar nästan som att dom måste dra refrängen en extra gång, för att Prince bara äger.
Tyckfrihet 
Kommentera