Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Sjukvård’ Category

Med anledning av Kalla Faktas granskning av kommuners tilltag att anlita konsulter för att på så sätt få ner hjälpinsatserna till oss med rättigheter i och kring LSS, Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshindrade kokar jag lite lätt och sätter mig med tangentbordet redo och vem vet vad som kommer här de närmsta dagarna. Säger som Aschberg…; Häng me´…

I programmet, i kväll 19,30 i fyran sitter ett stort antal LSS-handläggare och garvar åt en situation som för den enskilde är av allvarlig karaktär. Dom garvar…??? OK, det är mängden tvål man pratar om men varför ska man inte ha en valmöjlighet? En valfrihet även som funktionshindrad? Det garanterar jag att varenda garvande LSS-handläggare i inslaget skaffar sig och dessutom ser som en självklarhet.

I Sverige skryter vi vitt & brett om hur bra sjukvård vi har, hur bra vi är och att vi minsann räddar foster födda så tidigt som i vecka 23. Man får tydligen abortera ända till v 24. (Rätta mig gärna här den som kan mer om detta) Man räddar barnet men ofta med svåra funktionshinder som följd, men DÄR tar man inte samma ansvar är är inte lika skrytsamma om sina insatser. Ja vilka insatser?

För sen när man inser att barnet behöver lite mer hjälp än den som vanligen föds fullt normal efter en fullgången graviditet, då jävlar tar man till alla krafter man har för att undvika ansvar, ekonomiskt sådant. Då kallar man samman konferenser och sitter och skrattar åt olika hjälpbehov och lär sig hur man ska argumentera bort dessa långt upp i rättssystemet. Man prutar på något som för många är självklart. En möjlighet att leva så likvärdigt som möjligt alla andra, utifrån sina egna villkor och möjligheter.

 

Många gånger har jag varit med om människor som ledsna, nedslagna, utslitna, suckar och säger att ingen förstår dom och dom får ingen hjälp osv. Dom som i stort förtroende vänt sig till dom som dom trodde var deras ombud i samhället. Dom som får våra skattepengar, Kommunen och staten… Först LSS-handläggarna som vår första utpost, sedan handläggarna på FK som inte är ett dugg bättre. Ok, dom har sina mallar att gå efter och redan där skiter det sig. Och på tal om skita.

-Hur lång tid tar det för Dig att skita?

Tänk efter, 5 minuter….? 10 minuter…? Vad åt Du igår? Och hur många gånger skiter Du och varför tar det just den tid det tar? Kan Du inte öka lite? Behöver Du verkligen…?

Svara nu inte på frågan i kommentarsfältet nedan utan tänk att det är såna frågor vi får och som bedöms med klocka och här snackar vi sekundvisare och inte ca-kvartar. 4,33 Jaha, så länge? säger handläggaren och klottrar ner 2 minuter i sitt block.

Man vill veta exakt hur lång tid varje enskild sak tar och man vill veta varför det inte går snabbare. -Öhhh, en grav CP-skada, kanske ger svaret? Nej inte då. Vi är tydligen övermänniskor vi med barn med någon sorts funktionsnedsättning. Vi ska tydligen som mamman & pappan som nämndes i reportaget jobba natt med att vaka över våra barn och sedan jobba heltid på våra arbeten för att sedan komma hem och tar hand om allt för att sedan vaka igen och igen och igen…

Jag vill inte möta ”Sune” som vakat hjältemodigt hela natten över sin son eller dotter och nu med grus i ögonen och tung haka plöjer snö med vingligt sikte på mitt körfält. Jag vill möta en utvilad Sune som har den hjälp han kan få för att på bästa sätt ta hand om och hjälpa sin son eller dotter att överleva natten.

Så här är det. Jag vet. Jag vakar ofta över vår son och dagen efter en vaknatt är man inte direkt på hugget. Allt som oftast går man omkring i ett komaliknande tillstånd och effektivitet? Det får man stava till någon annanstans. Skönt att jag inte kör bil i jobbet. Tänk om Sune och jag haft någon som hjälpt oss? Så där som det ska vara, så där som lagen säger och ger oss rätt till. Men nej. Det kostar ju pengar…

Och här kommer mitt livs stora gåta.

Man sparar in pengar på det här viset men man lägger mängder med pengar ur ”en annan börs” för att hålla arbetslösa på kurser, utbildningar och allsköns stöd. Ge mig hjälp på mitt nattvak så har vi löst en arbetslös ur sitt lilla, ja stora då, ekorrhjul. Hur svårt kan det va? Alla glada. Utom då han djävulen man pratar om i TV som lär skrattande handläggare hur man blåser oss på våra rättigheter.

Orkar inte mer just nu men Tack Kalla fakta för att ni gluttat lite under locket på Pandoras ask. Däri ligger allsköns fasor ni knappt kan föreställa er…

 

Lasse, Pappa till underbara Marcus nu 15 år med ett rätt hyggligt stort hjälpbehov.

 

Ett par länkar…;

Expressen, artikeln om inslaget

Kalla Fakta på Facebook.

Föräldrakraft, en tidning som ger föräldrar kraft.

 

Annonser

Read Full Post »

Av en händelse sitter jag på förmiddagen och jobbar med TV:n på och lyckas knappa in riksdagsdebatten. Nej jag avslöjar mig inte politiskt här och nu, jag är inte ens politiskt bunden. Det finns i stort bra saker hos dom alla men varför kan dom inte enas?

Vi har förmodligen dom politiker vi förtjänar, men sanningen i vitögat är den. Förtjänar vi inte bättre?

Jag lyfter inte fram eller hänger ut någon utan alla, utan undantag är sådana människor som jag definitivt inte skulle vilja umgås med. Visst förstår jag att det är en roll osv, men rollen är så inrotad i dessa människor att dom verkligen ser ut som ett eget folkslag, en egen ras. Och vips, så vart jag rasist. Jag tycker inte om politiker.

Jo jag har koll på att dom ibland är som du & jag, ja jag VET ju inte med säkerhet, men dom borde ju vara lite normala i vissa avseenden, men den hemska tanken är, -Kommer dom någonsin ur sitt politikerskal?

Du får en fråga, du svarar på den.

En politiker får en fråga, han svarar definitivt inte på den.

Han, eller för den delen även hon svamlar iväg i sin egen lilla bubbla som säkerligen är större och viktigare för den som talar för stunden än dom som hör på. Eller hör på? Det surras i massor om annat när den talande talar och jo jag är med även här och kanske är det därför man inte svarar på frågan, man har inte hört den helt enkelt.

Politiker, dom behövs förvisso och det kan inte vara kul att vara politiker men fan att vi inte sätter ner foten och kickar dom i arslet och får dom att prata om våra saker på vårt språk, och för fan. Kom fram till något bra någon gång. Kom fram till något som gynnar oss alla inte bara Dig som politiker med den snygga (?) kostymen eller dressen. Kom fram till något som inte stoppar upp utan skyndar på de frågor som är hjärteskärande och så stora och tunga för dom flesta av oss.  Vi har valt dom, varför för dom inte fram vår sak?

Nej, jag orkar inte mer. Stänger av och gör nytta istället.

Read Full Post »

Jag är sambo med en sjuksköterska som jobbar på Sunderby Sjukhus. Och tur är väl det. För vad hade vi annars pratat om över ett glas vin en lördagmiddag? Vad hade vi annars avhandlat i kassakön på ICA och vad hade vi annars pratat om när ljuset visar rött när vi är ute och åker en sväng?

Det är ta mig fan varenda dag något som dyker upp som är skit och elände. Och nej, det är INTE sambons fel. Det är chefens, och dennes chef och hela NLL. Scheman som inte funkar, semestrar som inte ens är klara än, hot om det ena och det andra i arbetsväg, en massa idiotiska beslut om helt sjuka saker och hur utnyttjas dessa specialistutbildade människor om inte till att få städa operationssalar. Nu kan jag inte regelverken och så vidare men att en hyfsat dyrt specialistutbildad op-syrra ska städa låter ju inte direkt, ja ni fattar.

Och så nu då. Rykten om ändrade semesterperioder. När dom redan ansökt, ja förvisso inte fått beviljat, men JAG då? Som redan ordnat min semester och ska nu gumman få en helt annan period? Ja då jävlar nöter vi inte ut varann på semestern, det är då ett som är säkert. Och hur många sitter i samma soppa?

Hundratalet pass som inte är bemannade sägs det. Jag vet inte om det betyder 100 operationer men en enda operation som inte blir av på grund av chefens, schemaplanerarens inkompetens räcker väl. För som jag ser det, det jag lagt ihop av åratals lördags- kassakö och rödljussurrande så är det inkompetens på hög nivå. En arrogans mot personalen som är monstruös. Ett utnyttjande av det faktum att många som jobbar kanske inte kan göra annat, typ säga upp sig och hitta bättre kneg. Dom säger sig trivas på jobbet men jag tror att dom trivs med varandra och stöttar varandra i vått och torrt, men trivseln beror då fan inte på arbetsplatsen.

Jag har sån lust att kliva in på något möte eller bara in till chefshyndan och säga ett & annat väl valt ord. Fattar inte ”höjdarna” att det är din och min vårdsäkerhet som sätts på spel när dom leker gud fader allsmäktig med en personalgrupp som ska gräva i mina tarmar, karva i mina fetbelagda kärl och kanske tom utföra något ytterst precist kirurgiarbete på en förvisso rätt tom plats men typ bakom pannbenet då. DÅ, då vill jag ha skärpt, vaken personal som gillar sitt jobb från alla håll och kanter. Inte en personalgrupp som bakom munskydden med min hjärna blottad spottar ve och förbannelse över en inkompetent maktgalen kärring som säger sig vara skapt att vara chef.

Jag älskar min Op-syrra. Jag vill att hon ska må bra och ha ett arbete hon trivs med, ett arbete där hon får betalt för vad hon kan och en lön som står i paritet med den utbildning hon lagt ner så mycket tid och arbete på.  Hon ska trivas och må bra på jobbet så att vi kan prata om annat än döderhultarn över en god Amarone eller vad vi nu hinkar i oss. Jag vill ha en go och glad gumma som kommer hem från jobbet och som far till jobbet med ett glatt, förväntansfullt leende. Är det för mycket begärt av mig? Stå på er syrror och ni andra, ni har mitt fulla stöd.

Får jag skit för det här nu? Kom igen bara, jag tar mina vitaminer.

Read Full Post »