Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tyckfrihet’ Category

Man får tycka vad man vill även om man bör hålla vissa åsikter för sig själv, om man  nu inte uppgraderar dom. Men som offentlig person, riksdagsman i det här fallet, bör man väl åtminstone hålla i pennan en stund extra innan man skriver ner det man tänker.

Eller tänker? Nu var jag nog snäll…

Kolla in den här länken och om Du sen inte funderar på saker som skulle kunna få Dig inspärrad eller bli hjälte, här är det hårfin skillnad, så har Du nog en del att fundera på.

Annonser

Read Full Post »

Läxor?

Mycket snack om skolan nu. Kidsen blir tydligen sämre och ja, vad hade vi förväntat oss med större klasser, färre pedagoger, mindre lärarledd undervisning och en massa administrativ tid som lärarna nu måste klämma in på sin arbetstid. Tid som menligt förkortar elevernas tid med välbehövliga lärare.

Jag är inte proffs på skolan, varken då eller nu men en gnutta sunt förnuft må väl finnas där och som det har varit för våra kids ett tag är det lite skrämmande. Även om lärarna, (mixar tydligen ”lärare” och ”pedagoger” friskt här, det får ni ta) är bra och engagerade har vi sett alldeles för många lärarfria lektioner.

Vart tog vikarien vägen?

OK, en vikarie kanske inte är den ultimata lösningen men den är fan så mycket bättre än ingen alls.

-Hej kids. Fröken är borta. Läs nu kapitel 10-12, skriv ner det viktiga, sammanfatta och så redovisar ni när…

Jojo… Det funkade inte när jag gick i skolan och det funkar inte nu heller.

Läxor. Det är väl min springande punkt i det här. Läxor hatade jag lika mycket som förmodligen varenda unge gör idag. Ta bort skiten säger jag. Satsa mer på att lärarna kan hjälpa till i skolan, finnas där och hjälpa dom som behöver det. För handen på hjärtat. Läxläsning segregerar bara kidsen, och det med oss föräldrar som största ”hjälp”.

Nej jag är inte kung på läxor. Jag är kung på att vara farsa.

En del har välutbildade föräldrar med massor av studievana, andra har päron som jag som gått livets hårda skola och kanske inte har samma möjlighet att hjälpa barnen med läxorna.Vi sitter där och tragglar och det blir bara tröttsamt för båda parter. Tyvärr.

Och så detta med avdrag för läxhjälp??? Men ta bort. Fortare än fan. Tala om att göra skillnad på möjligheter. Lägg dom ev. sparade pengarna på skolan direkt istället.

Riksdag och regering spelar nu ett fulspel där ingen vill ta ansvar för vad dom själva gjort eller vill göra. Det pekas finger åt alla håll och kanter. Man vågar inte, man vill inte agera för då förlorar man kanske valet, respekt eller ansiktet. Jag skiter i viket ni förlorar, jag vill inte förlora en generation… Till…

Så kära (?) politiker, Gör nu er LÄXA. In med alla resurser som finns till skolan. Ja inkludera vård och omsorg också. Ge kidsen det dom har rätt till och behöver. En bra skola med massor av pedagoger, lärare, stödpersonal, vikarier och allt löst folk som behövs. Skippa en del av alla kunskapstest. Det är inte viktigt med betyg var och varannan termin, det är viktigare att lärarna känner eleven än vad eleven kan. Det ena följer så att säga med det andra.

Det är vår framtid vi talar om och tar vi upp trion Vård, Skola och Omsorg så hänger det ihop duktigt mycket.

Skola ungarna till bra människor som kan ge vår och kommande generationer bra utbildning, bra vård och bra omsorg. Locka fram studieglädjen, ta fram det roliga i att lära sig nya saker. En läxa är sällan kul, det är ett krav som många gånger sätter käppar i hjulet för inlärandet och hur många av er som nu läser, (för ni kan väl…?) har inte råpluggat inför ett prov, klarat provet med glans men idag vet ni inte ett skit om just den där saken ni då kunde rabbla baklänges i sömnen?

In med förebilder i skolan. Gör det kul, roligt, spännande. Gör det utmanande utan att på något vis vara pressande.

Vi, ja ni politiker då, håller på att skicka en generation i fördärvet och dom som faktiskt får betala, det är vi. Vi som kommer behöva den här generationens hjälp, stöd, vård och omsorg…

OK, då kör ni…!!!

Read Full Post »

SMS-stopp

SMS vid ratten bestraffas och samtal likaså. Jaha, Sverige slår till igen med en lagstiftning lika blank som första höstisen.

”Menligt”…

Vadå Menligt? Om det går åt helvete får man alltså böter, om inte? Är det då en annan sak?

Jo jag gillar det på ett sätt. Fokusera på det Du gör i trafiken, inget snack om den saken. Men den här lagstiftningen? Lite klen kan man ändå tycka då annat tydligen är godkänt.

Dricka kaffe eller annan dryck…

Det står inget om att inte läsa tidningen…

Pilla in en snus, eller tända en cigg…

Kamma sig, måla sig, snygga till sig överlag för att inte tal som samtal med svärmor i baksätet. Eller, vilket gud förbjude, i framsätet…

Finns det inte redan en lagstiftning om detta som handlar om vårdslöhet i trafik? Jag har för mig man kan klassa in massor med grejor under den rubriceringen. Men det här?

Jaja, positivt i alla fall och förhoppningsvis lägger folk fokus på annat än telefon, SMS och sociala media när dom kör. Även utan den här lagstiftningen…

 

Read Full Post »

Lite inaktivt här sedan den massiva stormen på LSS-handläggare, kommuner och allt vad det nu ledde till. Men nu lite att läsa i alla fall.

Facebook, många har väl Facebook och ser de här små annonserna på högersidan. En del bra, en del mindre bra men alltid en eller flera annonser och visst fastnar ögonen på dom. Vare sig man vill eller ej.

Nu för några dagar sedan fastnade mina på en annons från Lernia. Det statligt ägda utbildnings- och bemanningsföretaget som är helägt av Svenska staten. Inget konstigt så långt men när man tänker sig Svenska statens och Försäkringskassans sätt att se på Personlig Assistans som en tung kostnad finner man det lite märkligt att man gör reklam för en utbildning på Lernia, en utbildning till Personlig Assistent…!!!

Det rimmar lite illa, även om det bara är jag som ser det, att den ena handen inte har en susning om vad den andra gör…

Lite som vanligt vad gäller Svenska staten och dess tjänstemän då. Hur många gånger har vi inte sett uppgrävda gator ena veckan för nedläggning av något rör som sedan asfalteras igen snyggt och fint för att veckan därpå rivas upp igen för att lägga ner någon kabel alldeles intill.

Det känns lite så det här.

 

Lernia enligt Wikipedia

Lernia enligt Lernia

 

Read Full Post »

Svårt släppa det här med motarbetandet av de rättigheter man kan tycka att en rättighetslagstifning ska ge. Det borde ju fungera bättre än det visar sig göra tycker man och man hoppas verkligen att de halvt utpekade ”skrattarna”, vissa av dessa syntes rätt bra i TV-inslaget, skäms ordentligt idag. Hörde att en LSS-handläggare VAB:ade idag. Lite kul om inte annat.

Roade mig med att fastna för ”omsättning på 25 miljoner under de senaste 5 åren”. Jag vet inte om det är en relevant siffra med tanke på antal kommuner som verkar vara inblandade. Men om vi leker med tanken på 25 miljoner under 5 år, delar rakt av på fem och räknar om via var års schablonersättning får vi rätt grymma perspektiv på det hela.

2009 var schablonersättningen, den summa pengar man som assistansberättigad får för att ”köpa sin assistans” 247 kronor per timme. Jag brukar be folk ringa och få sin kopiator servad för samma peng, det blir roligt tyst då.

2009;

5 miljoner kronor delat med 247 kronor är lika med 20,243 assistanstimmar…

2010;

5 miljoner kronor delat med 252 kronor är lika med 19,841 assistanstimmar…

2011;

5 miljoner kronor delat med 258 kronor är lika med 19,380 assistanstimmar…

2012;

5 miljoner kronor delat med 267 kronor är lika med 18,726 assistanstimmar…

Och 2013 (bara för att jag just nu inte hittar summan för 2008);

5 miljoner kronor delat med 275 kronor är lika med 18,182 assistanstimmar…

Sammantaget alltså, (ja om man nu generaliserar så här enkelt, de 25 miljonerna är ju säkert inte så ”rena” som i det här exemplet) ca 96,372 assistanstimmar. 

 

96,372 assistanstimmar som samtliga gett arbete åt ett stort antal personer…

96,372 assistanstimmar som samtliga gett skatteintäkter åt staten… 

96,372 assistanstimmar som samtliga sparat in åtgärdsplaceringar och ”utbildningar” på AF. (Inget ont om dessa men ett jobb är väl ändå bättre?)

96,372 assistanstimmar som samtliga gett hjälp och avlastning för hjälpbehövande och deras anhöriga

96,372 timmar…

OK, det kan tyckas lite i sammanhanget och är säkert inte den verkliga siffran utan som jag är väl medveten om, en lek med siffror, dock icke utan en viss relevans som jag ser det.

25 miljoner som omsatta i verkligheten och till personlig assistans gjort betydligt mer nytta och gett betydligt med pengar tillbaka till staten än vad som nu säkerligen är fallet. Vinster, avdrag osv att tänka på.

Om det nu bara är 25 miljoner? Det finns ju fler företag av denna sort…

Blev Du trött? Jag med. Så därför kan ju räknefelen finnas så ta det med en nypa salt.

Read Full Post »

Med anledning av Kalla Faktas granskning av kommuners tilltag att anlita konsulter för att på så sätt få ner hjälpinsatserna till oss med rättigheter i och kring LSS, Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshindrade kokar jag lite lätt och sätter mig med tangentbordet redo och vem vet vad som kommer här de närmsta dagarna. Säger som Aschberg…; Häng me´…

I programmet, i kväll 19,30 i fyran sitter ett stort antal LSS-handläggare och garvar åt en situation som för den enskilde är av allvarlig karaktär. Dom garvar…??? OK, det är mängden tvål man pratar om men varför ska man inte ha en valmöjlighet? En valfrihet även som funktionshindrad? Det garanterar jag att varenda garvande LSS-handläggare i inslaget skaffar sig och dessutom ser som en självklarhet.

I Sverige skryter vi vitt & brett om hur bra sjukvård vi har, hur bra vi är och att vi minsann räddar foster födda så tidigt som i vecka 23. Man får tydligen abortera ända till v 24. (Rätta mig gärna här den som kan mer om detta) Man räddar barnet men ofta med svåra funktionshinder som följd, men DÄR tar man inte samma ansvar är är inte lika skrytsamma om sina insatser. Ja vilka insatser?

För sen när man inser att barnet behöver lite mer hjälp än den som vanligen föds fullt normal efter en fullgången graviditet, då jävlar tar man till alla krafter man har för att undvika ansvar, ekonomiskt sådant. Då kallar man samman konferenser och sitter och skrattar åt olika hjälpbehov och lär sig hur man ska argumentera bort dessa långt upp i rättssystemet. Man prutar på något som för många är självklart. En möjlighet att leva så likvärdigt som möjligt alla andra, utifrån sina egna villkor och möjligheter.

 

Många gånger har jag varit med om människor som ledsna, nedslagna, utslitna, suckar och säger att ingen förstår dom och dom får ingen hjälp osv. Dom som i stort förtroende vänt sig till dom som dom trodde var deras ombud i samhället. Dom som får våra skattepengar, Kommunen och staten… Först LSS-handläggarna som vår första utpost, sedan handläggarna på FK som inte är ett dugg bättre. Ok, dom har sina mallar att gå efter och redan där skiter det sig. Och på tal om skita.

-Hur lång tid tar det för Dig att skita?

Tänk efter, 5 minuter….? 10 minuter…? Vad åt Du igår? Och hur många gånger skiter Du och varför tar det just den tid det tar? Kan Du inte öka lite? Behöver Du verkligen…?

Svara nu inte på frågan i kommentarsfältet nedan utan tänk att det är såna frågor vi får och som bedöms med klocka och här snackar vi sekundvisare och inte ca-kvartar. 4,33 Jaha, så länge? säger handläggaren och klottrar ner 2 minuter i sitt block.

Man vill veta exakt hur lång tid varje enskild sak tar och man vill veta varför det inte går snabbare. -Öhhh, en grav CP-skada, kanske ger svaret? Nej inte då. Vi är tydligen övermänniskor vi med barn med någon sorts funktionsnedsättning. Vi ska tydligen som mamman & pappan som nämndes i reportaget jobba natt med att vaka över våra barn och sedan jobba heltid på våra arbeten för att sedan komma hem och tar hand om allt för att sedan vaka igen och igen och igen…

Jag vill inte möta ”Sune” som vakat hjältemodigt hela natten över sin son eller dotter och nu med grus i ögonen och tung haka plöjer snö med vingligt sikte på mitt körfält. Jag vill möta en utvilad Sune som har den hjälp han kan få för att på bästa sätt ta hand om och hjälpa sin son eller dotter att överleva natten.

Så här är det. Jag vet. Jag vakar ofta över vår son och dagen efter en vaknatt är man inte direkt på hugget. Allt som oftast går man omkring i ett komaliknande tillstånd och effektivitet? Det får man stava till någon annanstans. Skönt att jag inte kör bil i jobbet. Tänk om Sune och jag haft någon som hjälpt oss? Så där som det ska vara, så där som lagen säger och ger oss rätt till. Men nej. Det kostar ju pengar…

Och här kommer mitt livs stora gåta.

Man sparar in pengar på det här viset men man lägger mängder med pengar ur ”en annan börs” för att hålla arbetslösa på kurser, utbildningar och allsköns stöd. Ge mig hjälp på mitt nattvak så har vi löst en arbetslös ur sitt lilla, ja stora då, ekorrhjul. Hur svårt kan det va? Alla glada. Utom då han djävulen man pratar om i TV som lär skrattande handläggare hur man blåser oss på våra rättigheter.

Orkar inte mer just nu men Tack Kalla fakta för att ni gluttat lite under locket på Pandoras ask. Däri ligger allsköns fasor ni knappt kan föreställa er…

 

Lasse, Pappa till underbara Marcus nu 15 år med ett rätt hyggligt stort hjälpbehov.

 

Ett par länkar…;

Expressen, artikeln om inslaget

Kalla Fakta på Facebook.

Föräldrakraft, en tidning som ger föräldrar kraft.

 

Read Full Post »

Norge

Norge, idag ett land på allas läppar, i allas hjärtan, i allas tankar och tankar som förenas i en enda sak. Sorg. Sorg såklart och givetvis frågan, hur kunde det hända? Hur kunde det FÅ hända och vad händer nu? Är det bara en föraning om vad som komma skall? Hur många tar efter denna galning som med berått mod, kallt och ursinnigt dödat för en sjuk övertygelse, om det nu var det?

Hur påverkar det här mig? Oss? Kommer jag att kunna sitta på en offentlig plats i framtiden, ja imorgon! Idag rent av, utan att oroligt se mig om efter skumma beteenden och se prickskyttar och kallblodiga mördare var än jag ser. Killen bakom mig i kaffekön? Ven är han? Vad har han i fickan, varför har han rock på sig? Är det där en polis eller?

Tur att man bor i en mindre stad, en mindre by, men samtidigt. Den där ön, den var inte stor den inte. Var är världen på väg. För ett par dagar sedan en bror som mördade sin bror, i MIN Stad. Ofattbart. Grannar fattade inget av det och nu fattar väl ingen i hela världen vad som hände i Norge. Eller ”vad”? Bilderna ger oss en mycket klar uppfattning om vad som hänt men det är svårt så svårt att ta in. 84 personer, de flesta ungdomar med hela livet framför sig dödade, mördade, slaktade rent av. Hur ska man fatta eller kunna ta in något sådant? Det går bara inte. 7 personer ytterligare döda i ett bombattentat och det känns på något vis overkligt. Det borde ju varit tvärtom. Bomben är ju så mycket värre som vapen än en pistol eller ett gevär. Ända tills man tänker på att det är inte vapnet som dödar. Det är människan som håller i det.

Vad är det värt det vi tänkte göra idag? Vad ska vi göra idag som inte påminner oss om det fruktansvärda som skett i Norge, det som kunde hänt var som helst, ja tom här. -Nej det händer inte mig. Det har Du tänkt många gånger, varje dag och det hade nog ungdomarna på lägret i Norge också tänkt. Säkert även när dom fick höra om bombdådet i Oslo. Och så en stund senare (jag har ingen tidsuppfattning här) händer det som inte skulle hända dom, just dom. Dom som tänkte att, det händer inte mig”…

Jag har själv tänkt tanken många gånger. Bilbälte på. Ähh, det händer inte mig. Och Du har säkerligen fler situationer som kan exemplifiera just att det händer bara inte mig. Det ofattbara händer ju DÄR borta, inte här. I den stora farliga världen, USA, Europa, Asien, på andra ställen. Men nu hände det fan i mig hos grannen. Och det berör. Satan vad det berör.

Jag har inga vänner, bekanta eller för den delen människor som jag ens känner till som drabbades, dödades eller ens var där. ÄNDÅ svider det i hjärtat när sådant här händer. ÄNDÅ tar jag mig min kopp kaffe och går vidare i livet som om inget hade hänt. Kanske en styrka hos människan att just kunna gå vidare. För mig inga problem, men för dom som var där, dom som har anhöriga som är borta, skadade eller ”bara” var där.

Vi tänker på dom idag. Utan att veta vilka dom är sänder vi dom en kramande tanke, en tanke från ett för stunden rent hjärta som bryr sig. Ett hjärta som slår för alla människor oavsett hur dom ser ut eller vad dom tycker. För vi är alla lika hur olika vi än är. Lika mycket värda och allt sånt som ska vara så självklart, men tyvärr inte är det. Ingen moralpredikan eller politiskt manifest här men ändå. Vi är alla drabbade av detta fruktansvärda och det kunde ha hänt dig, mig eller din närmaste.

Fast det borde inte ha hänt överhuvudtaget.

Det rasslar duktigt i cybervärlden nu. Facebook, twitter, bloggar, media. Alla nyhetsflöden pratar om detta. Alla har en åsikt och alla har såklart rätt till den. Även Du och jag, oavsett vad vi tycker. Konstigt det där men nu rasslar det iväg teorier om vem och vilka som ligger bakom detta. Vilka ideologier osv. I min värld är det en galning som förmodligen var som du & jag. Skrämmande tanke va? Någon som var granne, kompis, släkt, anhörig… Väldigt nära med andra ord.

Nej hur nära eller långt borta vi än är drabbade av detta fruktansvärda är vi ändå drabbade. Var vi än är och vad vi än tycker. Det är ett våldsangrepp på alla människor runtom i vår värld. För kunde det hända där så kan det hända här och frågan är väl egentligen inte OM det händer utan mera NÄR det händer och i så fall vilken omfattning det kommer ha.

Vi vaknade igår upp till en vanlig dag, en dag som inte slutade som vanligt utan gav oss en tankeställare utan dess like. Vi har sett katastrofer komma och gå, vi har väl läst om liknande händelser men sällan så här stora, omfattande och NÄRA.

Vi har försökt förklara saker som hänt för våra barn och hur i hela världen ska jag förklara det här för mina kids när jag inte ens förstår det själv? Är det en möjligt att förstå eller försöka förklara? För finns det någon som kan förstå?

Vi går vidare, med en repa i lacken på våra skyddade liv. En repa som inte går att reparera, En repa som vi kommer att få leva med, en repa som vi förmodligen kommer att se förbi redan om ett par dagar. Men innan du glömt bort vad som hänt, vad som orsakat repan. Sänd en tanke till Dig själv, tänk efter hur du vill att världen ska se ut. Hur Du vill att nästa generation ska behandla vår värld. Nästa generation, den som Du nattade igår kväll, den som väckte dig i morse, den som oskyldigt frågar om vad som hände och hur det kunde hända. Den som otåligt frågar om och om igen när Du inte har dom rätta svaren.

Svaret är kärlek, älska dina barn och ge dom trygghet på alla sätt och viss. göm inte undan dom från det hemska utan tala om att det ÄR hemskt. Att världen ser ut så här och att vi, DOM kan göra något åt det. Här och nu. Krama om varandra och kliv in i framtiden med ett leende och med en säck respekt för alla och envar. En stor säck respekt.

Norge, världen. Vi tänker på er idag.

 

Read Full Post »

Older Posts »