Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Kostnader

Nu kokade det över lite.

Försäkringskassan – Kostnader – Personlig Assistans

Ni känner igen det va? Kassan eller någon annan pratar om Personlig assistans och Du behöver inte hålla andan länge innan ordet Kostnader dyker upp. Man svänger sig med siffror som 30 miljarder. Det KOSTAR så mycket säger dom och man riktigt känner hur dom himlar med ögonen.

30 miljarder…

Det är massor med pengar det. Till en svårt utsatt grupp, med ett enormt stort hjälpbehov för att så gott det går komma i närheten av de drägliga levnadsvillkor Du och jag ser som självklara.

Men tänk så här om 30 miljarder.

Försäkringskassan betalar enligt beräkningar ut den summan i år, den ökar, växer och nu vill Magdalena Andersson strypa kostnadsökningen och ställer en behövande grupp mot en annan. Ni vet vilka som är med i matchen här. Flyktingarna, de assistansberättigade/hjälpbehövande/handikappade/funktionshindrade.

30 miljarder till assistans. Jag vet inte vad flyktingarna kostar men där, (och i andra stort kostnadskrävande projekt) är man ganska snabba på att räkna hem dessa pengar i framtida skatteintäkter, arbeten, samhällsvinster osv. Dvs när flyktingarna får jobb kommer dom betala skatt. Fram till dess är dom (och projekten) bara en kostnad.

Hej staten, FK med flera inblandade. När en timmes assistans betalas ut i lön kommer skatteåterbäringen till staten i retur DIREKT. I värsta fall betalas lönen ut månaden efter FK levererat möjligheten till den assistansberättigade. Möjligheten; Dvs de pengar denne får för att kunna köpa sin assistans.

En assistansberättigad får efter Försäkringskassans utredning, (tar inget mer om den här och nu även om det är en skräckhistoria i sig) 284 kr (2015) per timme att köpa sin assistans för. Nu handlar man inte assistans som Du köper bussbiljetter, mjölk eller en pizza. Man avtalar med en anordnare eller kommunen, anställer assistenter och så vidare.

Räkna lite. 30 miljarder. Dela det med 284 0ch Du får 105 633 803 timmars assistans.

Drygt 105 miljoner arbetstimmar som ger jobb, skatt och en bit av den där drägliga levnadsstandarden Du inte ens funderar över hur Du ska bedöma den. Din egen alltså.

Någonstans såg jag en snittlön på 23.000 kr i månaden för en assistent. Jag vet inte hur det är räknat, vem eller var. Men det ger ca 140 kr timmen att skatta med, på 160 timmars arbete en månad. (årsarbetstiden 2080 timmar / 12 månader = 173 timmar per månad som en jämförelse.) Siffran på nära 100.000 personliga assistenter tas med men att dessa ger pengar till staten? Nej då.

Var är dom uträkningarna? FK, staten, Magdalena, SVT och andra som granskar och yvas över kostnaderna.

Det bara kostar.

Ingenstans påpekar någon det fina och bra med assistansen. Den bara kostar. Att en svårt sjuk människa kan få chansen att komma ut, röra på sig, gå på bio, en hockeymatch, handla, känna sig trygg, duscha, klä av och på sig, gå på toa, äta… Allt det där Du på FK, Du som sitter i riksdag och regering, Du som läser det här utan hjälpmedel eller någon som klickar fram texten åt Dig tar för givet. Att denna svårt sjuka eller bara hjälpbehövande människa ska behövs känna sig som en kostnad?

Hej vakna för f…

Vi har sedan 1994 en lagreform som styr upp det här. Den är i sin grund ganska fin. Men nu skenar kostnaderna och varför då?

Fler behöver hjälp.

Är det så konstigt? Varje dag ser vi i media en artikel om en olycka där någon skadat sig och kommer bli det farsan kallade invalid. Funktionshindrad på ett eller annat vis. Hjälpberoende med ett annat ord.

Tänk om det var Du?

Doktorer runt om i världen räddar barn som är för tidigt födda och klappar sig på legitimationen och säger; -Titta, vi räddade barnet i vecka 24. Inte ett ord sen om hur ofta det där barnet fött under våndor och oro hos föräldrarna får någon form av bestående men, ett handikapp, en försening ett framtida hjälpbehov i en eller annan form.

Inte ett ord, men duktiga var dom.

När sen mamma och pappa knäar under enorm press när det sjuka, hjälpbehövande barnet inte är som ”normen” utan behöver mer hjälp som ingen varken ger eller upplyser om. Då kommer någon och bedömer det hela och så KOSTAR det.

Jo, rädda barnet i vecka 24, annat finns inte. Men var också beredda att ta ANSVAR senare i barnets liv.

Fler behöver hjälp skrev jag. Sverige växer. Hur många var vi 1994? Hur många är vi idag? Den som tror att den ökning som är bara består av friska, icke handikappade, icke hjälpbehövande kan ju räcka upp… Nehej, inte det. Bra.

Sveriges arbetslöshet är en ständig debattfråga. Man kommer med åtgärder vare sig man är röd, blå, grön, gul eller vad för färg man nu har som politiker. Det är arbetsmarknadsåtgärder i olika former men som nästan alltid till stor del riktar sig till folk med låg eller ingen utbildning alls. Man skickar ut dessa människor i kostsamma, ofta kortsiktiga åtgärder som sällan leder till annat än ännu en stämpelperiod.

Nu kommer det hit människor som ofta inte har utbildning och om dom har den får dom inte använda den, Bra Sverige, och här har Magdalena och arbetsmarknadsministern en ypperlig reform att ta tillvara på. Den kostar ju inte bara, den ger både jobb och skatteintäkter från i princip dag 1.

Men det är klart. Så kan man väl inte räkna för kostnaden ligger på ett konto, (Departement) medan intäkten ligger på en annan.

För helv… Sverige. Vakna.

Stefan Löfven lovade att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Samtidigt växer Sverige snabbare än någonsin och nu ska man titta på hur man så snabbt som möjligt kan spara några miljarder. Ni minns 30 miljarder. Investera dessa i Stefans tilltänkta Traineejobb och se vad det ger. Trainee… Ni hör. Jämför med Personlig Assistent som i många fall kan översättas till; Göra åt, göra skillnad, göra bra, göra livskvalitet. Ska ni nu ut med stålarna så investera dom i nåt vettigt, nåt som garanterat ger jobb och gör skillnad åt alla rackarns håll Du kan tänka Dig. Jobb, hjälp och skatteintäkter.

 

Jag pratade med en kille som såg reformen som en försäkring, om det händer mig sa han. Då får jag ju hjälp. Jo tänkte jag, Du borde få det men var inte så säker.

När vi nu snart ska omprövas av Försäkringskassan för att få antalet assistanstimmar återigen bedömda, prövade så är oron stor. Vi vet ju hur svårt det är att få den hjälp vi har rätt till. Hallå, ni hör, SVÅRT FÅ DEN HJÄLP VI HAR RÄTT TILL.

Vi lever i ett osäkert Sverige och när vi nu faktiskt kan hjälpa till så får vi inte det. Då tar man ifrån oss möjligheten att via vår rättighet i lag erbjuda jobb och framtid för många som kanske gått arbetslösa i flera år eller kanske tom tar jobbet som en utmaning, växer börjar plugga och skaffar ett annat arbete. För vi vet att de flesta personliga assistenter går vidare efter ett tag. Man jobbar sällan som assistent till pensionen.

En sista sak bara. Bevara, ja utveckla den Personliga Assistansen, säkra reformen för lång tid framöver. Gör vardagen tryggare inte bara för de ca 16.000 assistansberättigade utan även de nära 100.000 personliga assistenter som ofta varje dag utför stordåd, och gör det säkrare för dig som ännu inte behövt bekanta dig med den här sidan av livet.

—–

Frågan är om jag får fram det jag egentligen vill säga med det här men en sak bara. Jag är på intet sätt emot flyktingarna. Bara att den ena gruppen ställs mot den andra när dom egentligen har en rätt fin symbios att kunna nå. Siffrorna också med en nypa sunt förnuft. Ni har sett dom i media redan, ni kan lätt hitta hur det är. Jag och matte är ingen garanti.

Får nog klura på det här, återkommer.

 

Annonser

Read Full Post »

10 viktiga album.

Terva bad mig lista 10 viktiga album i mitt liv och det är ju enkelt att ta 10 Thin Lizzy och vara nöjd med det. Men varför nöja sig med det då det finns så mycket annat.

Kör i någorlunda oordning. Eller ja.

Ulf Lundell – Vargmåne. 

Kom 1975 och jag hörde den hos kusin Sven i Umeå första gången. Jag var 12, köpte allt rakt av och har sedan varit hyggligt följsam av det Lundell gjort. Läste böckerna och vandrade på gatorna han både sjöng och skrev om. Än idag rullar den då och då och texterna, ja dom sitter än.

Thin Lizzy – Live and Dangerous. 

Bara kolla inlägget nedan så slipper jag skriva något mer. Den ultimata liveplattan, alla kategorier. Gav mig nästa steg i livet och visst har jag vandrat på en del ställen som även Phil Lynott skrivit om.

Aerosmith – Live Bootleg. 

Kom 1978 och med Steven Tyler på sång behövs nog ingen mer förklaring. Dream On en helt underbar klassiker liksom många andra på plattan. Nötte nötte nötte och Joe Perry på gura var nog den som på allvar fick mig att skippa frisören. Detta INNAN Scott Gorham.

Journey – Infinity.

Också den från 1978 och en platta helt utan svaga spår. Tänk att kunna lira som Neal Schon i Lights, tänk att kunna sjunga som Steve Perry. Winds of March, magisk. Hela plattan magisk. Sa jag det?

Blue Öyster Cult. On your feet or on your knees

1975 här också. En platta som kusin Per hade och som jag lirade mest för att han gillade den. Allt som favvokusin gjorde gillade man men sen fattade jag grejen. Det var ju skitbra och början med Subhuman… 12 bast och håret stod på ända. Avslutningen med Born to be wild och man fick bädda om hemma i pojkrummet då sängen var en scen och hela världen rymdes bakom min lilla dörr. Här smyger jag in Don´t fear the reaper från Agents of fortune som en bubblare.

Queen – Queen

Kom 1973 men jag hittade den i kusin Pers skivback runt 75. Spelade in den på band och nötte den i bilen från Umeå och hem. 12-13-14 bast och visst var det häftigt med låtar som Liar, Keep Yourself Alive och Doing all right med den där övergången från lugn och ro till totalt kaos. Morsan gillade det inte och det gillade jag. Den rullar än idag. Ofta. Freddie Mercury var one of a kind.

Pink Floyd – Wish You Were here

1975, bra år, mycket bra år men den här kom via en tjej först 1981 i Södertälje. Hade väl hört den förr men där och då, den bara klev in. Jag bodde i Luleå, hon i Tälje och Wish You were here passade rätt bra. Have a Cigar senare en favvo liksom Shine on you Crazy Diamond…

Pugh Rogefeldt – Ett steg till. 

1975 igen och ett livealbum till. ”Dom kallar mig flickornas Laban, för bara jag kan förstå där ingen kan”. Jag var fast. Hog Farm, Vandrar i ett regn, Funderingen, Små lätta moln. Pugh fantastisk då, grym nu.

 Led Zeppelin – IV

Stairway to Heaven. Egentligen inte hela plattan, jo, men här bara den låten. Den kom smygande som låten gör och har väl landat åtskilliga gånger på skivtallriken efter en fest. En utgång eller bara när den behövts. Led Zeppelin har vuxit enormt på senare år.

Dream Theater – Images and Words. 

Hörde den på Mix, skivbutiken i Globens köpcentrum nån gång 1992. Stod nog och hörde hela plattan tills Ken, chefen kom med en hand på axeln och undrade var jag var. Jag var helt klart borta. En av dom plattor jag nött mest genom åren och en av dom som alltid återkommer. Början med Pull me under var och är magisk. Det gick bara inte att sluta. Another Day, Take The Time, Surrounded och sen bara resten. Grymt brand, Grym platta och grymma minnen…

Det var 10 men massor med mer musik borde vara med.

Robert Plant, främst låten 29 Palms, Whitesnake och nästan allt David Coverdale gör. Stewie Ray Vaughan, blueskungen. The Doors, Hendrix, A7X, Bon Jovi, Ian Gillan, Deep Purple och här kommer jag in på en som får en egen plats nånstans.

Tommy Bolin. Ta dig tid att lyssna. Han var fantastisk. Plattan Teaser med främst Dreamer och Savanna Woman är för alltid med på vilken lista Du än ber mig göra. Här just utanför men vilken ska jag välja bort?

Det finns så mycket musik. Visst har Du en lista? Min borde vara 100 gånger så lång…

Read Full Post »

My Vibe for Philo…

1986-01-04, en sorgens dag för oss som gillar Thin Lizzy och i synnerhet då mannen, myten, Legenden Philip Parris Lynott. Dagen då han dog och lämnade en hel värld, jaja, i sorg. 28 år sedan nu, helt otroligt vad tiden går, men Phils musik består, ja egentligen växer den väl bara…

Tänkte mig en egen hyllning till honom då jag inte kan vara i Dublin eller för den delen på något annat ställe där han hyllas idag. Kan tro att det spelas låtar både här och där med Phil och Lizzy. Låtar med varierande kvalitet men alla med den hängivenhet som de flesta Phil- och Lizzyfans känner…

Häng med…

Det började med Live And Dangerous.

Live And Dangerous

Jag hade pryat på Beliva två veckor, en Radio-Tv-Video-butik i stan, butiken som gällde om man skulle ha något från musikvärlden. Chefen där sa tack för hjälpen, välj en skiva. Man var ju inte dum i hela huvudet utan tänkte att en dubbel är EN skiva men egentligen TVÅ. 39 spänn för en LP, 78 för en dubbel om jag minns rätt. Olle, chefen log och sa, ok.

Jag funderade. Det här var en fredagförmiddag och efter lunch kom det skivor. Lådor med skivor som skulle säljas till dom musikhungrande. Jag hade valt The Bands Last Waltz. Gillade Tambourine man och ja…

Nej nej nej Persson sa Thomas Jacobsson. Han som utan att uttrycket användes då verkligen ÄGDE i ämnet musik då, och nu. -Ta den här, sa han utan att ha lyssnat på den. Han visste. Han var tvärsäker. -Den här kommer spelas länge sa han. Och satan i gatan vad han hade rätt…

Jag har spelat den nästintill sönder och samman. Den har följt med i alla år och bilden ÄR på originalskivan från den där dagen för så länge sedan. Tack Thomas för att Du ledde in mig på rätt bana. Jag är Dig evigt tacksam…

Vi spelade den i butiken och jag var fast, definitivt fast. Redan på första låten, Jailbreak, var jag fast. Vi, ja Thomas då, spelade högt, riktigt högt och som sagt. Jag var fast. För evigt fast…

Hem till pojkrummet, fasen jag var bara 15 bast men visste att det här var skitbra, stort, ”på rikt” som vi säger i norr och jag spelade den som jag minns det hela natten…

Favoritlåten då och den som verkligen fick mig att gå i gång var, så klart Cowboy Song med övergången till The Boys are back in town, man bara njöt… Gitarrstämmorna… Men det fanns en till, en outsider som länge hängt med på blandband och senare spellistor. Don´t believe a Word. Särskilt versionen från LIFVE-plattan. Den långsamma versionen…

Och på tal om långsam. Balladen Still in Love With You. Ballad? En långsam rocklåt? Jodå… Jag rökte inte, men en tändare skulle en riktigt rocker ha. Bränd tumme? Jo, det också.

Jag var fast. Riktigt fast. Frisören slutade tjäna pengar på mig för som Phil kunde jag inte se ut, lite för blek och alldeles för platta lockar för det. Scott Gorham kom snabbt att bli hjälten. The man i black, men här i rött vilket blev lite av min grej, rött. Scott Gorham-rött…

Scott Gorham

Bilden från det helt underbara innerkonvolutet på Dubbel-LP´n. Massor av bilder man gnuggade näsan mot för att få detaljerna. Man ville se och veta allt. Och lite till…

Thin Lizzy blev snabbt en livsstil. Plattorna och låtarna spelades ständigt. Nya plattor inhandlades, dom hade ju redan gjort några. Hur kunde jag ha missat dom? Även om jag är ensambarn så fanns det kompisar men framförallt kusiner som ”gav” mig musik. Eva visade mig Elvis. Sven öppnade Lundells värld. Favoritkusin och den evige busen Per lirade Zappa, Cactus och ZZ-top för mig. Åsa visade mig Kansas, jag har kvar plattan än jag fick låna Åsa…

Men ingen lyssnade på Lizzy. Inte ens i skolan fattade dom något. Jag lirade och dom dissade.

Andra plattan med Lizzy jag skaffade var Bad Reputation. Helt underbart omslag tyckte jag och den var värd vartenda öre av dom 41,50 jag spenderade, förlåt, investerade. Och här kom 2 låtar som verkligen kommit att ligga mig varmt om hjärtat. Ja egentligen 3…

Bad Reputation

Titelspåret så klart, Bad Reputation. Jag var 15, slog mig loss på alla sätt och vis, ville ut i världen och snäll kunde man ju inte vara som en Rocker…! Man skulle vara lite ”Bad” vilket funkade dåligt för mig men skitsamma, låten var och är kanon.

Andra låten som fastnat och som vuxit och växer än är Opium Trail, mer ”Bad” grejor och jag hakade på. Så gott man kunde i Luleå i slutet av 70-talet.

”Egentligen 3” då? Ja Soldier of Fortune. Redan då, men sedan lite mer synonymt med Phil för mig. Egen tolkning där men så var det. Han var en Soldier, och Fortune? Ja han var ju Phil! Det räckte.

Att man sedan genom åren frossat That woman´s gonna break Your Heart är en annan sak. En annan version av Opium Trail kom med plattan Still Dangerous  (Live at the tower Philadelphia 1978) 2009 (?) och blev snabbt en favvoversion. Brian Downey mördar skinnen på trummorna på den låten och Brian Robertson, ja han kunde sin gitarr redan då så ung han var.

Funderat i många år på en tatuering av just det omslaget, vi får se…

Black Rose kom och nej, inte från början, Låten var bara jobbig och dom där trummorna i Do anything You want fattade vi inte från början. Däremot Waiting for an alibi och underbara With Love. Och Gary Moore var ju Gary Moore. Måste bara nämna Out in the Fields och Parisienne Walkways med Gary och Phil. Vilka låtar…

En låt från den plattan som vi gillade men inte riktigt förstod innebörden av då var, Got to give ut up, Fan Phil, Du visste ju…

Chinatown dök upp och med den en ny gitarrist, Snowy White som spelat med Pink Floyd! Kan han vara bra? Jo, men en rocker? Nej. Dock några riktigt bra klassiker på den We will be strong, Hey You, och Killer on the loose som vi spelade inför varje utgång. Vi VAR killers on the loose…

Nästa platta, Renegade.

Synt…? Van Halen hade provat och fått skit för sin Jump men här funkade det. Darren Wharton kör väl inte synt direkt men fan, Angel Of Death… Har gått högt många gånger. Phils betongknäckarröst. WOW… Och texten… Man drog i sig, jisses vad man… Leave this town gjorde man och man kände sig som en Renegade när man 18 år gammal lämnade Luleå för Stockholm.

Där kunde man hitta så mycket mer och plattor som Jailbreak, Johnny The Fox, Fighting och Nightlife inkluderades i samlingen. Låtar som Wild One, Running back, (som för övrigt Robbo gjort en skön version av på sin platta Diamonds and dirt) Johnny, Old Flame, Sweet Marie, Fighting My Way Back, It´s only Money, Dear Heart alla visade en ny sida av Rockern Phil, han var och kunde allt tyckte man.

Och ny sida! Dags för lite Thunder and Lightning och John Sykes kom in med bravur och den plattan som kom att bli den sista riktiga Lizzyplattan var faktiskt riktigt bra. Förvisso presenterades han av Phil med låten Please Don´t leave me, en riktig smörsmältare men med potential. Sykes som var den som tog tag i saken efter Phils död och  gjorde CD:n (som det heter nu) One Night Only med Scott, Brian och någon mer. Presentationen av Phil, ”The main man without whom none of this had been possible” fick mig att rysa och fälla en tår, tårar, så vackert. För ett fan ja, för andra…?

Titelspåret på Thunder var hårdare än Lizzy någonsin varit och hela plattan andades nytt, framtid, roligt, tunggung. The Holy War likaså och Cold Sweat där John Sykes verkligen visar var rockskåpet ska stå.

Nu vart det inte mer, det tog slut även om Phil´s soloplattor lovade gott och mer. Solo in Soho och The Philip Lynott album med låtar som Dear miss Lonely Hearts, Solo in Soho, Girls och Kings Call där han hyllar Elvis i en låt med Mark Knoppfler på fantastisk gitarr på en låt som nu kan ses som en hyllning till honom själv. Old Town, Cathleen, Yellow Pearl och Ode to Liberty från andra soloplattan och så mycket mer om man ger sig på tuben en stund…

Just den där plattan, Solo in Soho har en kul liten story. När plattan kom dök det upp lite promo-material, bl a en full-size pappdocka av Phil, som bilden på omslaget. Thomas var ledig på tisdagar och jag som fått förmånen att knega lite extra, särkskilt när han var ledig, högg den med en farlig fart… Så klart. Förlåt Thomas…

Solo in Soho

Tyvärr har den inte den heller överlevt ett hårt rockliv med flytt och fest samt en del dansande. Med Phil så klart.

Phil levde rockmyten fullt ut och det tog lite för hårt på honom och 36 år gammal la kroppen av. Idag den 4/1-2014 för 28 år sedan. 28 långa år av hyllningar, spelade låtar, coverband och ett otal plattor släppta efter hans död med material som bara växer sörjer vi, men med vetskapen att hans ande lever och festar vidare i farlig fart. Precis som Phil…

När jag fyllde 40 fick jag av hjärtat en resa till Dublin för att besöka Phils grav i Howt utanför Dublin. Det föll sig så pass att vi fick träffa hans mamma, Philomena Lynott. En fantastisk kvinna som verkligen jobbar hårt för att bevara hans minne. En öppen famn för Phils fans och med ett besök på hans grav varje dag vårdar hon ömt minnet av sin son åt sig själv och oss andra. Nervöst var ju bara förnamnet men ett minne för livet

Philomena

2 andra resor till Dublin har det blivit och båda gångerna har vi varit till hans grav och även lyckats träffa Philomena. Andra gången vi kom dit gick vi till statyn av honom som är rest intill Harrys Street. Jag ställer upp bredvid Phil, gumman tar kort och säger, Ser Du vem som sitter där bakom? Jodå, där satt hon, (andra bilden om Du klickar på länken) och visst kom hon ihåg oss från ett par år tidigare…

Sett dom då? Jajjamensan. 4 konserter med Göteborg 83 som höjdpunkt med en heltaggad John Sykes. Den minns jag väl mest för jag gjorde lumpen i Luleå/Kalix och tåg var gratis men tog tid. 28 timmar i snö och elände, redan då SJ…! Jaja, jag kom fram och resten är som man säger historia…

En låt som kanske passar idag är väl den som aldrig gavs ut, inte förrän efter hans död och visst är den på något sätt passande…?

Dedication

Med denna avslutar jag min egen lilla Vibe for Philo och hälsar till alla Phil Lynottfans… 

Låtarna i en spellista på Spotify…! Håll till godo…

Read Full Post »

Miljötänk

Dags att trycka igång den här bloggen igen…

(Tjuvstartar med en copy/paste.)

Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att

jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för

miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra

dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. ”Er generation brydde sig

inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.”

Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på

”vår tid”. Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min

egen själ insåg jag vad vi hade..

 

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.

Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och

återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte

miljötänk.

 

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla

affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla

och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter.

Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.

 

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra

kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft

torkade våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. Men

kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum.

Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som

gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla

tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa

gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så

vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,

trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller

flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut

istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att

kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket

då.

 

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället

för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett

eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI

behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i

rymden för att hitta närmsta pizzeria.

 

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur

slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade ”miljötänk”?

 

Yep, snodd från facebook men bra trots det…

Read Full Post »