Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Är det över nu?

Nej nej nej Media. När ni hade fula fisken på kroken så släpper ni den…

Bomben briserade och Kalla Fakta las fram. Kalla, och för vissa ganska obehagliga fakta las fram. För många av oss ingen direkt överraskning även om vinkeln kanske var ny, men ändå som lite snö i nacken. Väntat men ändå obehagligt.

Folkstorm en dag. Sen då? 

Våra LSS-handläggare hängdes ut vid skampålen och har det nog lite tyngre på jobben numera. Jag skrev lite på skämt på twitter att ”det här bolagets aktier rasar nog inte i höjden idag” och länkade till Kommunlex hemsida. En ganska intressant läsning där Jonas Reinholdsson går ut med ett ganska intetsägande pressmeddelande vilket han nu uppgraderat och som jag ser det så tar han åt sig mer än lovligt.

Min kritik till detta är inte enbart riktad mot Jonas Reinholdsson som person, säkert en trevlig kille på många sätt men med ett sätt att tjäna pengar på som vi kanske inte ser med blida ögon på. Han skriver som att han skriker för sitt liv medan vi som ser verkligheten egentligen är skitförbannade på kommunerna, på LSS-handläggarna och deras chefer. Att Jonas ber om ursäkt för sitt språkbruk är bara en fasad och ett sätt att skjuta fokus på annat. Vilket han inte behöver göra. Vi vet, han vet, och nu vet varenda LSS-handläggare vad det handlar om. Uppfattningen att; –Det är dyrt med assistans. Och nu kom det fram en vinkling som på många sätt var ny. Och Jonas tror att han får bära hela hundhuvudet.

Han skriver att reporten säger att ”kommunerna anlitar LSS konsulter i pluralis”. Det om något är ju än mer skrämmande. Fler med usel insikt och lite halvtaskig syn på hur man ska försörja sig. DET är grejen. Att han får agera skyltfönster för något mycket större fattar han uppenbart inte. 25 miljoner. Med den uträkning jag gjorde i inlägget innan detta bollade jag med siffror. Siffror som i sig är ganska små i sammanhanget. Men ser man det som Jonas nu pekar på i ett försök att minimera sin egen skuldbörda, PLURAL så fattar man ju ganska snabbt att det handlar om fler, och mer, mycket mer pengar som omvandlat på rätt sätt hade kunna göra skillnad i vardagen för många, många med hjälpbehov och en rättighetslagstiftning som lätt och självklart borde kunnat ge dom den hjälpen.

Så media. Fram med huggkroken och ta in fisken igen. Den är ful och tål och behöver granskas än mer ingående. Hur ser det ut i de olika kommunerna? Hur faller besluten och hur många gånger överklagar kommun och FK de beslut som vi med rättighetslagstiftningen bakom oss blottat oss halvt nakna för att få. En överklagan tar tid och under den tiden tröttnar vi än mer, insjuknar än en gång och blir så ledsna för att systemet metodiskt diskriminerar oss. Vi som verkligen behöver hjälpen för att så småningom kosta lite mindre eller tom kunna bidra lite mer.

Så media. På´t igen bara. Men lämna Lille Jonas ifred, det finns större, fulare fiskar än den lille… (Välj valfri firre här, det finns ju några fulingar i havet…) 

En vinkling att bjuda på är ”den dyra assistansen”. Schablonersättningen om 275 kronor per timme. Vad ger den tillbaka? Hej Media. Ett sånt reportage vill vi se. Den positiva delen av assistansen. Där assistenten ger den hjälpbehövande tillika hjälpberättigade en fin och funktionell vardag. Så där fint som det faktiskt står i lagstiftningen. Samverkan mellan assistent och hjälpbehövande, ”brukare” säger många, men vilket ord egentligen.

275 kronor som ska täcka allt. Lön, skatt, sociala avgifter, omkostnader och så vidare. Det är många pengar som går tillbaka till staten i form av skatter och avgifter. Sällan berörs detta utan att hela 275-pengen, ofta om inte alltid omvandlas till den totala kostnaden och omnämnd i MILJARD-form. Rackarns vad den miljardformen skickar tillbaka pengar till herr staten. Rackarns vad många arbeten den miljardformen skapar och rackarns vad många underbara timmars ovärderlig hjälp dom åstadkommer.

Ni skulle bara veta…

En liten kul tanke är ju att som LSS-handlägagrna nu drar ner och ner och ner på assistansen så står dom snart utan jobb själva. DET skulle ju vara en fin besparing!

Annonser

25 milj.000.000.er.

Svårt släppa det här med motarbetandet av de rättigheter man kan tycka att en rättighetslagstifning ska ge. Det borde ju fungera bättre än det visar sig göra tycker man och man hoppas verkligen att de halvt utpekade ”skrattarna”, vissa av dessa syntes rätt bra i TV-inslaget, skäms ordentligt idag. Hörde att en LSS-handläggare VAB:ade idag. Lite kul om inte annat.

Roade mig med att fastna för ”omsättning på 25 miljoner under de senaste 5 åren”. Jag vet inte om det är en relevant siffra med tanke på antal kommuner som verkar vara inblandade. Men om vi leker med tanken på 25 miljoner under 5 år, delar rakt av på fem och räknar om via var års schablonersättning får vi rätt grymma perspektiv på det hela.

2009 var schablonersättningen, den summa pengar man som assistansberättigad får för att ”köpa sin assistans” 247 kronor per timme. Jag brukar be folk ringa och få sin kopiator servad för samma peng, det blir roligt tyst då.

2009;

5 miljoner kronor delat med 247 kronor är lika med 20,243 assistanstimmar…

2010;

5 miljoner kronor delat med 252 kronor är lika med 19,841 assistanstimmar…

2011;

5 miljoner kronor delat med 258 kronor är lika med 19,380 assistanstimmar…

2012;

5 miljoner kronor delat med 267 kronor är lika med 18,726 assistanstimmar…

Och 2013 (bara för att jag just nu inte hittar summan för 2008);

5 miljoner kronor delat med 275 kronor är lika med 18,182 assistanstimmar…

Sammantaget alltså, (ja om man nu generaliserar så här enkelt, de 25 miljonerna är ju säkert inte så ”rena” som i det här exemplet) ca 96,372 assistanstimmar. 

 

96,372 assistanstimmar som samtliga gett arbete åt ett stort antal personer…

96,372 assistanstimmar som samtliga gett skatteintäkter åt staten… 

96,372 assistanstimmar som samtliga sparat in åtgärdsplaceringar och ”utbildningar” på AF. (Inget ont om dessa men ett jobb är väl ändå bättre?)

96,372 assistanstimmar som samtliga gett hjälp och avlastning för hjälpbehövande och deras anhöriga

96,372 timmar…

OK, det kan tyckas lite i sammanhanget och är säkert inte den verkliga siffran utan som jag är väl medveten om, en lek med siffror, dock icke utan en viss relevans som jag ser det.

25 miljoner som omsatta i verkligheten och till personlig assistans gjort betydligt mer nytta och gett betydligt med pengar tillbaka till staten än vad som nu säkerligen är fallet. Vinster, avdrag osv att tänka på.

Om det nu bara är 25 miljoner? Det finns ju fler företag av denna sort…

Blev Du trött? Jag med. Så därför kan ju räknefelen finnas så ta det med en nypa salt.

Med anledning av Kalla Faktas granskning av kommuners tilltag att anlita konsulter för att på så sätt få ner hjälpinsatserna till oss med rättigheter i och kring LSS, Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshindrade kokar jag lite lätt och sätter mig med tangentbordet redo och vem vet vad som kommer här de närmsta dagarna. Säger som Aschberg…; Häng me´…

I programmet, i kväll 19,30 i fyran sitter ett stort antal LSS-handläggare och garvar åt en situation som för den enskilde är av allvarlig karaktär. Dom garvar…??? OK, det är mängden tvål man pratar om men varför ska man inte ha en valmöjlighet? En valfrihet även som funktionshindrad? Det garanterar jag att varenda garvande LSS-handläggare i inslaget skaffar sig och dessutom ser som en självklarhet.

I Sverige skryter vi vitt & brett om hur bra sjukvård vi har, hur bra vi är och att vi minsann räddar foster födda så tidigt som i vecka 23. Man får tydligen abortera ända till v 24. (Rätta mig gärna här den som kan mer om detta) Man räddar barnet men ofta med svåra funktionshinder som följd, men DÄR tar man inte samma ansvar är är inte lika skrytsamma om sina insatser. Ja vilka insatser?

För sen när man inser att barnet behöver lite mer hjälp än den som vanligen föds fullt normal efter en fullgången graviditet, då jävlar tar man till alla krafter man har för att undvika ansvar, ekonomiskt sådant. Då kallar man samman konferenser och sitter och skrattar åt olika hjälpbehov och lär sig hur man ska argumentera bort dessa långt upp i rättssystemet. Man prutar på något som för många är självklart. En möjlighet att leva så likvärdigt som möjligt alla andra, utifrån sina egna villkor och möjligheter.

 

Många gånger har jag varit med om människor som ledsna, nedslagna, utslitna, suckar och säger att ingen förstår dom och dom får ingen hjälp osv. Dom som i stort förtroende vänt sig till dom som dom trodde var deras ombud i samhället. Dom som får våra skattepengar, Kommunen och staten… Först LSS-handläggarna som vår första utpost, sedan handläggarna på FK som inte är ett dugg bättre. Ok, dom har sina mallar att gå efter och redan där skiter det sig. Och på tal om skita.

-Hur lång tid tar det för Dig att skita?

Tänk efter, 5 minuter….? 10 minuter…? Vad åt Du igår? Och hur många gånger skiter Du och varför tar det just den tid det tar? Kan Du inte öka lite? Behöver Du verkligen…?

Svara nu inte på frågan i kommentarsfältet nedan utan tänk att det är såna frågor vi får och som bedöms med klocka och här snackar vi sekundvisare och inte ca-kvartar. 4,33 Jaha, så länge? säger handläggaren och klottrar ner 2 minuter i sitt block.

Man vill veta exakt hur lång tid varje enskild sak tar och man vill veta varför det inte går snabbare. -Öhhh, en grav CP-skada, kanske ger svaret? Nej inte då. Vi är tydligen övermänniskor vi med barn med någon sorts funktionsnedsättning. Vi ska tydligen som mamman & pappan som nämndes i reportaget jobba natt med att vaka över våra barn och sedan jobba heltid på våra arbeten för att sedan komma hem och tar hand om allt för att sedan vaka igen och igen och igen…

Jag vill inte möta ”Sune” som vakat hjältemodigt hela natten över sin son eller dotter och nu med grus i ögonen och tung haka plöjer snö med vingligt sikte på mitt körfält. Jag vill möta en utvilad Sune som har den hjälp han kan få för att på bästa sätt ta hand om och hjälpa sin son eller dotter att överleva natten.

Så här är det. Jag vet. Jag vakar ofta över vår son och dagen efter en vaknatt är man inte direkt på hugget. Allt som oftast går man omkring i ett komaliknande tillstånd och effektivitet? Det får man stava till någon annanstans. Skönt att jag inte kör bil i jobbet. Tänk om Sune och jag haft någon som hjälpt oss? Så där som det ska vara, så där som lagen säger och ger oss rätt till. Men nej. Det kostar ju pengar…

Och här kommer mitt livs stora gåta.

Man sparar in pengar på det här viset men man lägger mängder med pengar ur ”en annan börs” för att hålla arbetslösa på kurser, utbildningar och allsköns stöd. Ge mig hjälp på mitt nattvak så har vi löst en arbetslös ur sitt lilla, ja stora då, ekorrhjul. Hur svårt kan det va? Alla glada. Utom då han djävulen man pratar om i TV som lär skrattande handläggare hur man blåser oss på våra rättigheter.

Orkar inte mer just nu men Tack Kalla fakta för att ni gluttat lite under locket på Pandoras ask. Däri ligger allsköns fasor ni knappt kan föreställa er…

 

Lasse, Pappa till underbara Marcus nu 15 år med ett rätt hyggligt stort hjälpbehov.

 

Ett par länkar…;

Expressen, artikeln om inslaget

Kalla Fakta på Facebook.

Föräldrakraft, en tidning som ger föräldrar kraft.

 

Man pratar nästan uteslutande om personlig assistans som en dyr reform. Som något som kostar samhället och skattebetalarna enorma mängder pengar. Miljarder pengar får ben och bara springer ur budget på budget och växer sig allt fetare för varje steg.

Men, vad får man för pengarna då?

Varje beviljad assistanstimme ger en person jobb en timme.

Varje beviljad assistanstimme ger staten en del skatt i retur.

Varje beviljad assistanstimme ger staten en del arbetsgivaravgifter i retur.

Varje beviljad assistanstimme ger en person ytterligare ett arbete iom att en person då har ett arbete.

Varje beviljad assistanstimme ger oss en person mindre i sk. arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

För att inte tala om…;

Varje beviljad assistanstimme ger den assistansberättigade möjligheten att leva så likvärdigt det vi kallar normalt som möjligt.

Så summerat kan man väl ändå inte kalla det en dyr och kostsam reform. Massor med pengar går direkt tillbaka till staten, massor med folk får jobb, massor med behövande får hjälp, massor med familjer får stöd och därmed ork att kunna sköta sina egna jobb utan att ständigt vara sjukskrivna eller oroliga för att behöva avbryta dagen för att man är tvungen ta hand om sitt barn eller anhöriga.

Personlig assistans

Funderar lite på det där, media hugger vilt emellanåt och det på sensationella uppgifter om ”miljonsvindel”, Kaninmannen på Liseberg och annat som ger klick. Bilder på en man med pyramider i bakgrunden ska ge oss illusionen om ett fett bedrägeri. Illusion skriver jag. Men är det inte så då?

Jo, i de fallen som media (på ett sätt korrekt) frossar i. Dom gör fel fel fel och blåser FK på pengar men det största dom gör är att ställa till det för dom som verkligen har behovet av hjälp och personlig assistans.

Vi läser, vi svär och vi sväljer.

Aha, det var ju fan, jaha.

Men vad vet Du om Personlig assistans? Du som inte har, jobbar med eller på annat sätt kommit i kontakt med det annat än via klicken i media. Miljonbelopp låter alltid fel och galet mycket. Men hur kommer det sig att det blir miljonbellop då? Vet Du det? Ett par frågor, svara gärna i kommentarsfältet nedan…;

– Hur finansieras personlig assistans?

– Hur mycket är en assistanstimme värd enligt staten?

– Vad ska ersättningen som kallas ”schablonersättning” täcka?

Vi börjar där, för jag tänkte hålla på ett tag. Häng gärna med och tipsa/länka här till folk Du känner som kanske har eller skulle behöva skaffa sig en åsikt och lite info i ämnet.

Frågor? Men kör bara.

Miljötänk

Dags att trycka igång den här bloggen igen…

(Tjuvstartar med en copy/paste.)

Jag skulle betala på mataffären nyligen och den unga kassörskan föreslog att

jag skulle ta med mina egna kassar eftersom plastpåsar inte är bra för

miljön. Jag bad om ursäkt och förklarade att vi inte hade det här miljötänket i våra

dagar. Kassörskan svarade att det är problemet. ”Er generation brydde sig

inte tillräckligt för att bevara miljön till kommande generationer.”

Hon hade förstås rätt i en sak – vår generation hade inte miljötänket på

”vår tid”. Men vad hade vi i vår tid? Efter långt funderande och sökande djupt i min

egen själ insåg jag vad vi hade..

 

Då hade vi mjölkflaskor som vi lämnade tillbaka, läskflaskor som vi pantade.

Butiken skickade tillbaka dem till tillverkaren, som tvättade dem och

återanvände. Så de var verkligen återanvända flera gånger. Men vi hade inte

miljötänk.

 

Vi gick i trappor för vi hade inte hiss eller rulltrappor i alla

affärer, skolor och företagsbyggnader. Vi gick till affären för att handla

och vi tog inte bilen varje gång vi skulle förflytta oss några hundra meter.

Men kassörskan har rätt, vi hade inget miljötänk.

 

Då, tvättade vi blöjor för att det inte fanns engångsblöjor. Vi torkade våra

kläder på linor, inte i ett energiförbrukande monster. Sol och vindkraft

torkade våra kläder på vår tid. Barnen ärvde kläder från sina syskon, inte alltid det senast märket. Men

kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

På den tiden hade vi en enda TV eller radio i hemmet, inte en i varje rum.

Tv:n hade en liten skärm ungefär som en näsduk – inte som halva Gotland.

I köket blandade, vispade vi alltid för hand, vi hade inte maskiner som

gjorde allt åt oss. När vi packade sköra saker i paket använde vi gamla

tidningar att skydda dem, vi hade inte bubbelplast eller styrénkuddar.

På den tiden startade vi aldrig en bensinslukande motor bara för att klippa

gräset, vi sköt gräsklipparen för hand. Vi motionerade genom att arbeta så

vi behövde inte gå till ett gym som använder elmaskiner såsom löpband,

trappmaskiner mm. Men kassörskan hade rätt, vi hade inte miljötänket då.

 

Vi drack vatten från kranen istället för att använda en plastmugg eller

flaska varje gång. Vi fyllde våra bläckpennor med bläck när de tog slut

istället för att köpa en ny. Vi ersatte rakblad i rakhyveln istället för att

kasta hela hyveln bara för att bladet är slött. Men vi hade inte miljötänket

då.

 

På den tiden åkte folk buss, barnen cyklade eller gick till skolan istället

för att göra föräldrarna till en taxirörelse (öppen 24 timmar) Vi hade ett

eluttag i varje rum istället för ett dussintal uttag i en förgrening. VI

behövde inte ha en datoriserad pryl som skickar datasignaler 2000 mil ut i

rymden för att hitta närmsta pizzeria.

 

Är det inte lite sorgligt hur dagens generation beklagar sig över hur

slösaktiga den äldre generationen var bara för att vi inte hade ”miljötänk”?

 

Yep, snodd från facebook men bra trots det…

Norge

Norge, idag ett land på allas läppar, i allas hjärtan, i allas tankar och tankar som förenas i en enda sak. Sorg. Sorg såklart och givetvis frågan, hur kunde det hända? Hur kunde det FÅ hända och vad händer nu? Är det bara en föraning om vad som komma skall? Hur många tar efter denna galning som med berått mod, kallt och ursinnigt dödat för en sjuk övertygelse, om det nu var det?

Hur påverkar det här mig? Oss? Kommer jag att kunna sitta på en offentlig plats i framtiden, ja imorgon! Idag rent av, utan att oroligt se mig om efter skumma beteenden och se prickskyttar och kallblodiga mördare var än jag ser. Killen bakom mig i kaffekön? Ven är han? Vad har han i fickan, varför har han rock på sig? Är det där en polis eller?

Tur att man bor i en mindre stad, en mindre by, men samtidigt. Den där ön, den var inte stor den inte. Var är världen på väg. För ett par dagar sedan en bror som mördade sin bror, i MIN Stad. Ofattbart. Grannar fattade inget av det och nu fattar väl ingen i hela världen vad som hände i Norge. Eller ”vad”? Bilderna ger oss en mycket klar uppfattning om vad som hänt men det är svårt så svårt att ta in. 84 personer, de flesta ungdomar med hela livet framför sig dödade, mördade, slaktade rent av. Hur ska man fatta eller kunna ta in något sådant? Det går bara inte. 7 personer ytterligare döda i ett bombattentat och det känns på något vis overkligt. Det borde ju varit tvärtom. Bomben är ju så mycket värre som vapen än en pistol eller ett gevär. Ända tills man tänker på att det är inte vapnet som dödar. Det är människan som håller i det.

Vad är det värt det vi tänkte göra idag? Vad ska vi göra idag som inte påminner oss om det fruktansvärda som skett i Norge, det som kunde hänt var som helst, ja tom här. -Nej det händer inte mig. Det har Du tänkt många gånger, varje dag och det hade nog ungdomarna på lägret i Norge också tänkt. Säkert även när dom fick höra om bombdådet i Oslo. Och så en stund senare (jag har ingen tidsuppfattning här) händer det som inte skulle hända dom, just dom. Dom som tänkte att, det händer inte mig”…

Jag har själv tänkt tanken många gånger. Bilbälte på. Ähh, det händer inte mig. Och Du har säkerligen fler situationer som kan exemplifiera just att det händer bara inte mig. Det ofattbara händer ju DÄR borta, inte här. I den stora farliga världen, USA, Europa, Asien, på andra ställen. Men nu hände det fan i mig hos grannen. Och det berör. Satan vad det berör.

Jag har inga vänner, bekanta eller för den delen människor som jag ens känner till som drabbades, dödades eller ens var där. ÄNDÅ svider det i hjärtat när sådant här händer. ÄNDÅ tar jag mig min kopp kaffe och går vidare i livet som om inget hade hänt. Kanske en styrka hos människan att just kunna gå vidare. För mig inga problem, men för dom som var där, dom som har anhöriga som är borta, skadade eller ”bara” var där.

Vi tänker på dom idag. Utan att veta vilka dom är sänder vi dom en kramande tanke, en tanke från ett för stunden rent hjärta som bryr sig. Ett hjärta som slår för alla människor oavsett hur dom ser ut eller vad dom tycker. För vi är alla lika hur olika vi än är. Lika mycket värda och allt sånt som ska vara så självklart, men tyvärr inte är det. Ingen moralpredikan eller politiskt manifest här men ändå. Vi är alla drabbade av detta fruktansvärda och det kunde ha hänt dig, mig eller din närmaste.

Fast det borde inte ha hänt överhuvudtaget.

Det rasslar duktigt i cybervärlden nu. Facebook, twitter, bloggar, media. Alla nyhetsflöden pratar om detta. Alla har en åsikt och alla har såklart rätt till den. Även Du och jag, oavsett vad vi tycker. Konstigt det där men nu rasslar det iväg teorier om vem och vilka som ligger bakom detta. Vilka ideologier osv. I min värld är det en galning som förmodligen var som du & jag. Skrämmande tanke va? Någon som var granne, kompis, släkt, anhörig… Väldigt nära med andra ord.

Nej hur nära eller långt borta vi än är drabbade av detta fruktansvärda är vi ändå drabbade. Var vi än är och vad vi än tycker. Det är ett våldsangrepp på alla människor runtom i vår värld. För kunde det hända där så kan det hända här och frågan är väl egentligen inte OM det händer utan mera NÄR det händer och i så fall vilken omfattning det kommer ha.

Vi vaknade igår upp till en vanlig dag, en dag som inte slutade som vanligt utan gav oss en tankeställare utan dess like. Vi har sett katastrofer komma och gå, vi har väl läst om liknande händelser men sällan så här stora, omfattande och NÄRA.

Vi har försökt förklara saker som hänt för våra barn och hur i hela världen ska jag förklara det här för mina kids när jag inte ens förstår det själv? Är det en möjligt att förstå eller försöka förklara? För finns det någon som kan förstå?

Vi går vidare, med en repa i lacken på våra skyddade liv. En repa som inte går att reparera, En repa som vi kommer att få leva med, en repa som vi förmodligen kommer att se förbi redan om ett par dagar. Men innan du glömt bort vad som hänt, vad som orsakat repan. Sänd en tanke till Dig själv, tänk efter hur du vill att världen ska se ut. Hur Du vill att nästa generation ska behandla vår värld. Nästa generation, den som Du nattade igår kväll, den som väckte dig i morse, den som oskyldigt frågar om vad som hände och hur det kunde hända. Den som otåligt frågar om och om igen när Du inte har dom rätta svaren.

Svaret är kärlek, älska dina barn och ge dom trygghet på alla sätt och viss. göm inte undan dom från det hemska utan tala om att det ÄR hemskt. Att världen ser ut så här och att vi, DOM kan göra något åt det. Här och nu. Krama om varandra och kliv in i framtiden med ett leende och med en säck respekt för alla och envar. En stor säck respekt.

Norge, världen. Vi tänker på er idag.